Flyget från Sydney tog oss till Bali och sent på kvällen hade vi rest en god väg bort från den australiensiska kontinenten vilket då kändes absurt, nu var vi Sydöstra Asien. Före vi kommit igenom tullen till landet hade jag fått mitt hjärta krossat och fick på något vis samla mig före vi möttes av otaliga män och pojkar som erbjöd taxiservice. Vi hade fått höra av många att man skall vara på sin vakt med hur mycket de tar betalt och vi nekade chaufförerna gång på gång utan att veta vem man kunde lita på. Till slut valde vi någon och fick skjuts till hotellet i Kuta (och märkte senare att vi betalat lite väl mycket, oh well) där vi skulle tillbringa första natten. En väldigt ‘trevlig’ överraskning var att jag hade tydligen lyckats boka någonting så löjligt som en 6 timmars natt och vi skulle måsta vara ute från rummet senast klockan fem på morgonen. Jag var inte riktigt på humör för dessa krav och vi lyckades få vårt rum till klockan sju, ändå någonting.
Tidigt nästa morgon hade man kännt sig bättre men vi letade snabbt upp ett område bort från Kuta (ingenting för dem som inte vill festa dygnet runt) oc hittade ett lovande hotell i Canggu. Taxin hittade rätt och under den halvtimmes långa resan såg vi Bali för första gången i dagsljus. Vi var långt borta från allt som kändes hemma. Vi fick ett eget rum i det lummiga hotellet och somnade om snabbt. Tuppluren hjälpte märkbart och när klockan slagit eftermiddag promenerade vi i sakta mak mot vattnet som låg ca 3km bort från vårt hotell. Trottoaren tog slut efter några hundra meter och sedan var det bara att traska vid vägkanten medan prick alla förbipasserande fordon tutade av en anledning eller annan. Så småningom blev man i någon mån van vid det konstanta tutande i trafiken under vår tid i Asien men till en början var det något otroligt stressigt och enerverande. Vi slog oss ner på ett av de många hipstercafén i Canggu och jag fick min första färska smoothie av de otaliga som jag hinkade i mig under resan.
Resten av dagen tillbringades på stranden tills solen gick ner medan de oändliga surfarna bara stannade kvar i vågorna. Canggu-området var fint men man märkte att stället har fullständigt exploderat de senaste åren och senare fick vi även höra av sådana som varit där ca tio år sedan att det fanns ingenting där förutom surfare på grund av de bra vågorna. Nu är området fortfarande fullt av surfare och andra västerlänningar och halvfärdiga byggnader samt otaliga trendiga restauranger och cafén. Det kändes ändå väldigt tryggt och det var också skönt att ha en lätt landning i Asien istället för att landa mitt i kaoset t.ex. i Vietnamns Ho Chi Minh.
Middagen bestod av utsökt grillad majskolv i solnedgången och efter det blev det hemfärd bland alla skotrar. Vi var i princip de enda som tog sig fram till fots. Med lite snacks och Sherlock som godnattsaga fick första dagen i Bali ett riktigt bra slut i rummet som vi tog stor frihet att sprida ut våra ägodelar så mycket vi ville i.
Följande morgon stötte vi på Jack från Texas utanför vårt rum och han hakade på vår frukostjakt. Jack hade studerat någonting med ekonomi och haft finansarbete i New York före han blev trött på det och bestämde sig för att prova på hur man kunde livnära sig på att dokumentera sina resor. En väldigt aktiv och amerikansk typ som det var riktigt underhållande att dela frukostbordet med. När alla var mätta skildes vi åt eftersom tjejerna åter hade stranden som mål för denna dag i det strålande solskenet. Vågorna var enorma denna dag och jag fick mig en sådan kallsup i vattnet att när jag lyckats kravla mig upp på handduken igen slog hjärtat i raserfart en god stund. Inget vidare surfväder för nybörjare så böcker slukades och färgen som tappats i kalla Canberra började återvända.
Vi hade inget inplanerat under dagarna i Bali och vi lät dem komma som de ville vilket betydde strand, läsning, mat och lite till mat tills vi promenerade den bekanta vägen till hotellet igen med någon asiatisk snacks och västerländsk choklad under armen. Och lite Sherlock-mysterier på det och båda var riktigt nöjda.
Sista dagen i Canggu började med en ordentlig regnskur och när magarna kurrade tillräckligt sökte vi skydd i ett café med Einstein-tema och drog oss i brunch. Regnet slutade men himmelen var tråkigt grå så böckerna var den bästa underhållningen för dagen före vi sträckte på benen igen. Långt kom vi inte före vi såg en skylt som lovade gratis plättar. Förstås måste vi utforska detta Le Petit Prince-ställe. Inte så överraskande nog måste man beställa någonting annat till på köpet men jag fick uppleva min första hela kokosnöt som blev riktigt uppriskande med massa i is och plättarna var inte fy skäms de heller.
På vägen till havet avvek vi från vår vanliga rutt och kom till stranden lite längre bort. Vågorn var fortfarande för stora för oss så vi fick nöja oss att kolla på de mer avancerade i havet vilket alltid är ett nöje i sig. När naturen kallade och böckerna var färdigtlästa slutade vi dagen som vi gjort de två föregående och där slutade vår tid i Indonesien och Bali. Kortare än planerat och massor osett som hade varit härligt att uppleva men jag klagar inte. Jag är glad att vi fick ett litet smakprov av Bali och har ingenting att klaga över; trevliga människor, god mat och sköna samt lugna dagar. Och det finns alltid en nästa gång.
SOLIS ÄVENTYR 