‘DON’T GO CHASING WATERFALLS’ & SUSHI FÖR FYRA

Nästa dag i Cardiff var det söndag och Chris samt Jordan hade ledigt vilket betydde utflyktsdag. Bilen styrdes mot Somersby Waterfalls under förmiddagen och otroligt nog spelade ‘Waterfalls’ av TLC i radion just före vi var framme vilket ledde till att alla sjöng ‘Don’t go chasing waterfalls’ (vilket var exakt vad vi gjorde) resten av dagen. Första delen av vattenfallet var redan imponerande eftersom jag aldrig varit så nära ett förut men det fanns en del andra människor där så pojkarna bestämde sig för att vi kunde fortsätta längs med stenarna neråt. Vänstra foten som jag skadat i Byron Bay tyckte mindre om detta uppdrag men förstås ville jag inte för allt i världen missa någonting som detta så vi fortsatte hoppa från sten till sten utan att stöta på mer än ett par andra äventyrare under vägen.

IMG_8386_editedIMG_8392_editedIMG_8400_editedIMG_8406_edited

IMG_8433_edited

IMG_8422_editedIMG_8428_edited

IMG_8429_edited

IMG_8432_edited

Nerför ett kort rep klättrade vi och kom till ett till vattenfall som dånade så högt att man knappt hörde vad den andra sade strax intill. När pojkarna hade överlevt att krypa under fallet for även vi tjejer och fick iskallt vatten över oss med sådan kraft att man nästan tappade andan. Upplevelsen i sig var något av det coolaste jag varit med om. Sedan klättrade vi ner till pölen nedanför och kastade i oss med hjälp av ett rep som någon bundit fast i ett träd och tappade andan igen på grund av det minst sagt uppfriskande vattnet. När vi njutit av stället tillräckligt skuttade vi tillbaka till bilen, fullständigt i extas av dagens äventyr.

IMG_8444_edited

IMG_8448_edited

IMG_8452_edited

IMG_8464_editedIMG_8468_editedIMG_8482_editedIMG_8491_edited

IMG_8494_edited

Resten av dagen tillbringades som en äkta australiensisk söndag bör tillbringas på terrassen. Pojkarna drack ett par öl medan Erika och jag slumrade turvis till i hängmattan med eftermiddagssolen i ansiktet. Matt var avundsjuk på oss eftersom han lovat fara på barnkalas och paketerade in presenten sin i julklappspapper med inte alltför stor entusiasm medan vi andra stöttade honom med höga skratt. När han överlevt kalaset lagade han paella till alla som var något otroligt gott och lyxigt, vår kock var även rätt stolt över sig själv. Bättre dagar får man leta efter.

IMG_8496_editedIMG_8498_editedIMG_8499_editedIMG_8520_edited

 

Följande dagar var härligt lugna och våra morgonstunder med Erika förblir oförglömliga då vi lagade fina frukostar i lugn och ro och åt dem framför en TV-serie eller film på Fosterbrödernas mysiga soffa medan våra vänner var på jobb. Ena kvällen stökade vi köket medan Matt underhöll oss och Chris fixade jobb i USA och plötsligt hade vi en hel massa sushi tillagat som kunde ha räckt till dubbelt så många personer men istället fick vi fyra sluka i oss så mycket vi orkade. Till på köpet hade vi lagat äkta finsk blåbärspaj till efterrätt och vi fick ännu lite till pluspoäng av pojkarna och fick lov att stanna hur länge vi ville. Win-win.

IMG_8530_edited

IMG_8531_edited

IMG_8539_edited

IMG_8548_editedIMG_8541_editedIMG_8555_edited

I Newcastle fick vi även äntligen se Beuaty and the Beast-filmen som vi planerat att se sedan Erika fyllde år. I HOYTS-biosalong fann vi de bästa sätena och fotstöden åkte upp och vi kröp nöjda ihop och njöt av en väldigt välgjord nostalgisk Disney-film. På kvällen improviserade jag ihop en curry med Erikas hjälp och pojkarna var än en gång mera än nöjda när det var läggdags.

IMG_8550_editedIMG_8566_editedIMG_8568_edited

 

Sista dagen maxade jag lugnet och roet till fullt med att skriva hela dagen medan Erika fick träffa sin kompis Jayden som hon blivit bekant med under utbytesmånaderna i USA. Jag och Chris tittade mot kvällen fascinerat på matprogram och längtade båda till andra länder med nya matkulturer, båda har en rätt stor passion för mat och matlagning. När alla var färdigt jobbade för dagen drog vi iväg till Cardiffs bästa pizzeria för att äta den sista måltiden med Chris, Matt, Jordan och även Jayden. På bakgården på rangliga stolar satt vi och delade på ordentliga pizzor och pastor medan vi drack vin som man fick ta med själv och skrattade bort de sista timmarna i Newcastle. Hem kom vi i en ordentlig matkoma och sade så småningom hejdå till Matt och Jordan som skulle tidigt upp följande dag, väldigt vemodigt men hejdån som man inte vet hur länge de kommer att räcka. Chris, Erika och jag satte sedan och pratade om allt mellan himmel och jord och märkte inte hur många vinglas slank ner och hur timmarna rullade förbi. Långt in på natten var det ändå sängdags med Chris’s sanna ord It’s been real’.

Före vi skulle ta tåget till Sydney tyckte alla att en fish n’ chips lunch skulle sitta bra, australienarna kan ändå den rätten väldigt bra. Runt Lake Mcquarie satt vi och njöt av den vackra dagen före jag körde en sista gång i Australien i Betsy The Beast. Chris fick en enorm kram och sådan tacksamhet från oss som var svår att sätta i ord. Dagarna i Newcastle och Cardiff var helt otroligt fina och roliga och saknar dem redan. Man kan lugnt säga att vi fått lära känna helt fantastiskt fina människor.

IMG_8581_editedIMG_8586_editedIMG_8590_editedIMG_8588_editedIMG_8595_editedIMG_8604_edited

SOL, REGN & LA LA LAND

Tredje dagen av fantastiskt väder och den måste givetvis utnyttjas på stranden. Till Bronte Beach begav vi oss genast efter frukost och denna gång kom vi smidigare fram. Bronte ligger en aning mera söder om Bondi och är även mindre men vi båda trivdes väldigt bra där under denna eftermiddag. Det fanns inte lika mycket människor och längst till höger hade en slags havspool formats av stenar som bröt ner vågorna vilket gjorde det ett perfekt ställe att simma på. På resten av stranden var det endast tillåtet att simma på ett kort avstånd denna dag eftersom strömmarna var för starka. Det märktes att man skall inte leka alltför mycket med havet här om man inte är van eftersom redan i strandbrynet drar vågorna väldigt envist en mot ett håll. Ändå fanns det konstant någon som ville utmana ödet vilket livvakterna fick gång på gång påpeka om. När vi fått tillräckligt av sol hoppade vi på bussen och tåget hem och råkade hitta ett litet sushi ställe som sålde den billigaste sushin vi sett vilket måste förstås provas. För det priset var maten en verklig positiv överraskning och därefter slutade vi den mycket lyckade dagen med ett glas vin med den belgiska rumskamraten.

img_2722_editedimg_2731_editedimg_2736_edited

img_2739_edited

Efter sol kommer det regn, eller hur det sen gick. Gårdagen började med 36 grader utan sol och en svindlande hög fuktighetsgrad. Den kunde vi lika bra tillbringa innomhus i butiker och just före vi hann hem började det ösa ner hårdare än jag sett på länge. Vi har så småningom lärt känna de trevliga rumskamraterna bättre och det är guld värt att få höra hur de har hamnat just hit och hur de tar sig vidare. Största delen jobbar eller söker jobb för att sedan resa vidare.

img_2743_editedimg_2748_edited

Sista dagen i Sydney för den här gången och första natten jag fått sova sju timmar utan att vakna mitt i natten. Därför kändes det att en springtur passade utmärkt i det regninga 22-gradiga vädret. Jag sprang samma rutt som vi tidigare promenerat via Woolloomooloo (bästa namnet på en stadsdel) till Royal Botanic Garden och lyckades se nya gator på vägen hem. Eftersom filmen La La Land fått så stor uppmärksamhet överallt kände vi att det är en film som måste upplevas på bioduken och det var ett väldigt, väldigt smart drag av oss. Ut kom vi båda nöjda och enligt mig har jag inte sett en lika bra film på ett bra tag.

img_2754_editedimg_2764_editedimg_2767_editedimg_2769_editedimg_2776_editedimg_2780_editedimg_2783_edited

Imorgon, som även råkar vara Australia Day, bär det av till Newcastle med tåg. En vecka i Sydney räckte mer än väl och det kändes som att vi har lyckats se det viktigaste. Helt centrala Sydney är inget att hänga i julgranen men de små gatorna och parkerna som finns runtomkring är väldigt charmiga. Det skall definitivt bli intressant att se hur andra delar av Australien ser ut!

FORTSÄTTNING PÅ DAGARNA I SYDNEY

På söndag morgon checkade vi ut från det första hostellet och traskade i sakta mak med våra ryggsäckar i strålande sol ca 500 meter tilll nästa hostell i Potts Point, riktigt lämpligt vid Kings Cross tågstationen. Hostellet verkade mycket mera lovande redan vid första intryck, rummet och köket var betydligt större och renare och dessutom verkade våra rumskamrater vara riktigt trevliga.

img_2536_edited

Eftersom vädret var så fint och vi än inte sett alltför mycket av staden blev dagens mission att gå runt så mycket som möjligt. Redan under de första 20 minuterna hann vi se så pass vilsna ut att en lokal frågade snällt om vi behövde hjälp, det var inte heller första gången detta hänt. Sedan var det bara att ta in Royal Botanic Garden, Sydney Opera House, som är överraskande vackert på nära håll, och ett imponerande stort Harbour Bridge som vi bestämde oss att ta oss över till norra delen av Sydney. Vid det laget var vi tillräckligt långt hemifrån att färjan, som är en del av lokaltrafiken, fick hjälpa oss att ta oss en bit närmare tillbaka. På vägen genom Hyde Park mötte vi en ring av salsa-dansande människor som påminde oss att vi är rätt långt borta från Finland.

img_2590_edited

img_2603_edited

img_2608_editedimg_2613_editedimg_2617_editedimg_2618_edited

img_2639_editedimg_2642_editedimg_2681_editedimg_2712_editedimg_2689_edited

Kvällen fortsatte med matlagning bland ett tiotal andra backpackare, omringade av så förmånlig mat som möjligt men ändå aptitretande. Därefter följde  än en sömnlös natt med mycket tid att läsa alla olästa nyhetsartiklar och många avsnitt på Netflix.

SYDNEY FRÅN BÖRJAN

Femte dagen av äventyret börjar vara slut och därför börjar det även vara dags att få ordning på bilder och genomgångar av händelser som hittills finns att sortera i vårt stora äventyr. Allt har fungerat väldigt bra med tanke på hur nytt allting är och fastän jetlagen för min del ännu biter fast är humöret gott. Vi börjar från början:

Resan började med en kl. 03 buss från Åbo till Helsingfors med sorgsna hejdån av pojkvänner som blev kvar i ett snöigt Finland. Därefter fortsatte det med ungefär 35h av sittande på flyg samt flygfält och de sista fem-sex timmarna på Hong Kong-Sydney flyget började kännas minst sagt desperata och nedräkningen började för att färden skulle få ett slut. Som ett smärre mirakel landade vi och bagaget i Sydney endast en timme föresent, trots försenade flyg och oro över att ryggsäckerna hade tappats bort under de två mellanlandningarna. Länge hölls vi inte vakna på hostellet och hann nätt och jämt räkna att vi delade rum med fyra andra personer.

Första dagen började med promenad till operahuset och hamnen tills vi hittade ett café. Efter avocado toast och en liten kanna te började livet kännas en aning lättare och vi fortsatte promenera utan desto större mål samtidigt som vi förundrade över att vi faktiskt var på andra sidan jordklotet. Halvvägs hem började det ösa ner och resten av dagen gick åt att bekanta sig vid hostellet och matlagning för att sedan ta en tupplur som övergick till nattsömn. Det tog inte länge för Erika och mig att inse att vi inte behövde stanna längre än de tre planerade nätterna på hosteller och bokade redan första dagen ett nytt för resten av veckan. Fastän våra rumskamrater var av den åsikten att hostellet var rent kan jag inte hålla med och köket på takterassen gav mig inget annat än rysningar i hurdant skick det var.

img_2475_editedimg_2489_edited

Dag två var betydligt soligare och därför måste den berömade stranden Bondi Beach givetvis besökas. I TV-serien Bondi Rescue får de stranden definitivt att se större ut men fin var både stranden och omgivningen ändå. Vi var definitivt inte de enda som hade tänkt tanken att dra sig till stranden en solig lördagseftermiddag men alltför trångt var det som tur inte. Havet var väldigt blått och klart med stora vågor och kraftiga strömmar vilket gjorde att det blev mer hoppande i vattnet än simmande, plus att en positiv överraskning var att salthalten var lägre än i Atlanten. Tack vare den dåliga nattsömnen lyckades båda somna i solen vilket ledde till vissa spår av solen, inga alltför röda märken bestod lyckligtvis.

img_2502_edited

img_2495_edited

img_2513_edited

img_2507_editedimg_2526_edited

img_2521_edited

Resten tar vi senare!