Det andra rummet vi fick på Asylum-hostellet var mycket bättre och jag började tycka allt mer om hostellet och speciellt de som jobbade där. På onsdag morgon vaknade jag av någon oförklarlig orsak redan kl. 06 och visste att mer sömn skulle jag inte få. Jag kom på att någonstans hade jag läst att det finns gratis idrottsaktiviteter både morgon och eftermiddag i Cairns och mycket riktigt ordnades det Qigong Yoga 06.30 i parken bredvid The Lagoon. Joggade ner till stranden och möttes av otroligt vacker soluppgång som jag måste ta in en stund. Redan då kändes det inte alltför tokigt att ha stigit upp så tidigt. Yogan var rätt annorlunda än vad jag upplevt tidigare och hade mycket Tai Chi-element men efteråt var det väldigt skönt att få sträckt ut kroppen lite. Resten av dagen gick att ordna en stor del av resan. Liam, från ett av Greyhounds-kontor, satt närmare tre timmar och gick igenom de alternativ vi har för att uppleva så mycket som möjligt och fick gång på gång försöka få priset ner till någonting mera rimligt för oss. När alla var nöjda var våra konton en hel del tommare men jag tror vi fick gjort en rätt bra affär sist och slutligen.

 

Nästa morgon blev en tidig morgon den med men av helt andra orsaker. Vi promenerade ner till hamnen i både sol och regn för att gå ombord båten Silverswift som skullle ta oss till The Great Barrier Reef. Båda flickorna var minst sagt upphetsade och kunde inte vänta att uppleva attraktionen som vi väntat i flera år att få se. The Great Barrier Reef var en av de få sakerna vi konkret sagt att vi absolut ville se medan vi är i Australien och att faktiskt få möjligheten att göra det kändes nästan för bra för att vara sant.

På båten blev vi bemötta av en väldigt trevlig och rolig besättning som berättade om vad som väntade oss och hur snorkelutrustningen fungerade medan vi fick frukost och te. Första destinationen var Flynn Reef och det var dags att ta på sig utrustningen som bestod av snorkel, fenor och en lycradräkt som skyddade mot allt som kunde brännas eller stingas i vattnet. Sedan var det bara att hoppa i och vi mötte ett landskap som är väldigt svårt att beskriva. Ovanför ser man endast ett enormt hav och vissa ljusare landskap här och där som är det enda som antyder på att det finns mer än vatten under ytan. Under ytan däremot finns det så mycket att se att man skulle riktigt bra kunna flyta på ett och samma ställe några timmar och kolla på vad allt som kommer in och ut från revet samtidigt som man förundrar sig över hur sådana färger kan ens finnas i naturen. Flynn Reef var rätt grunt och hade också mycket av det döda korallen som skadats på ett eller annat sätt. Det var mycket bra att vi for dit som första destination eftersom det tog ett litet tag för mig att vänja mig hur det är att snorkla och hur man skall andas lugnt men det tog verkligen inte länge före jag märkte hur otroligt roligt det var att plaska fram och tillbaka och ta in allting. När det var dags att fara vidare kunde jag inte vänta att få hoppa i igen. Medan dykarna dök färdigt fick vi andra njuta av en lunchbuffé på däck och både jag och Erika var väldigt positivt överraskade över hur bra maten var och livet kändes ganska perfekt just då.

Efter lunchen var vi framme vid Milln Reef där Erika tog med sin GoPro, fastän bilderna inte säger någonting om hur det egentligen såg ut under vattenytan är det ändå roligt att det finns lite bildmaterial från vår utflykt! Milln Reef hade mera färgglada koraller och var format som en slags labyrint där man kunde simma mellan reven. Massvis med olika fiskar fick vi se, t.ex. Nemo-fisken, eller clownfisken, och enorma jättemusslor, ena var tydligen över 90 år gammal. Det mest fantastiska hände dock helt i slutet av snorkelsessionen, en havsköldpadda rakt mot Erika och kom så nära att hon till och med måste väja för den. Som tur så hann hon peka ut den före vi måste fara upp i båten igen så jag hann även uppleva den vackra varelsen. En sak till som man kan stolt säga att man fått uppleva!

Sista destinationen var Thetford Reef och där var vattnet mycket djupare vilket gjorde att man på vissa ställen kände sig väldigt, väldigt liten. Vid det här laget kändes det redan fullständigt naturligt att simma i vattnet med utrustningen och allt begrepp om tiden hade försvunnit. Allt som vi upplevde går inte på något sätt att förklara eller beskriva det så att det skulle göra stället rättvisa men helt obegripligt fantastiskt hade vi det. Kan inte säga mer än att dagen var en av de roligaste och mest fascinerande jag varit med om och att allt var väldigt bra ordant var ett stort plus!

Efter en lugn morgon med en maffig frukost och bloggskrivande var det dags för mig att lämna Erika sängliggandes och fara på utflykt igen. Jag hade bättre tur med museerna denna måndag och hittade först ett mindre galleri med lokala fotografier och modernkonst före jag  fann Cairns Regional Gallery.  Kvinnan vid disken var väldigt snäll och pratsam och hade många frågor om Finland och vad jag fotograferade här i Australien. Museet var nyrenoverat och fastän det var rätt litet fanns där fina utställningar. Min absoluta favorit var Animalia Australis där det fanns djurteckningar från 1700- och 1800-talet. Grafikerna var ritade av antingen författare, illustratörer eller naturvetare för att visa européerna hur djuren i Australien såg ut, tydligen hade inte engelsmännen trott att t.ex. kängurun var ett riktigt djur trots de detaljrika bilderna. Fantastiskt fina och fascinerande var teckningarna! Annat fint var konstverk gjorda av några olika stammar från Erub, den blåa färgen de använder sig av är speciellt fin. Receptionisten tipsade om det lokala museet för modernkonst, KickArts Contemporary Arts, så jag tog mig en titt där med. Museet hade även vissa intressanta verk men jag föredrog ändå de äldre djurbilderna.

 

Vädret var verkligen vackert och varmt, dock var fuktigheten skyhög. Jag har ännu inte vant mig vid att svetten rinner längs med ryggen bara genom att sitta stilla, att promenera längre sträckor är inte torrt kan jag säga. Jag läste en stund i solen och simmade igen i utomhusbassängen The Lagoon före jag styrde stegen mot Norths Cairns och The Botanic Gardens. Promenaden dit var otroligt vacker och behaglig eftersom havsbrisen gjorde luften lite lättare att andas och vart man än vänder sig finns det grönmulliga berg. En bra bit senare hittade jag parken och fick promenera alldeles själv i någon timme utan att stöta på en endaste människa. Passade på att sätta kameran på självutlösaren men gav snabbt upp eftersom det kändes helt för konstigt att posera ensam framför kameran. I en del av parken fanns det en stig som ledde genom regnskog och tack vare fuktigheten och inga människor, samt otaliga myggor som festade på mig, kändes det verkligen som att gå i en riktig regnskog. Väl hemma efter en dag av ordentlig promenad smakade det bra med god grillmat som hostellet bjöd på för ett väldigt rimligt pris.

 

Idag har vi ordnat en, förhoppningsvis, oförglömlig dagstur på torsdagen ut i havet.  Vi bokade även resten av nätterna på hostellet och Joe i receptionen var väldigt snäll och uppgraderade oss till ett tre personers rum så nu behöver vi inte dela rum med sex andra personer några nätter framöver. Erika har även fått ta ett dopp i The Lagoon, mer än det får hon inte anstränga sig så att hon säkert blir så snabbt som möjligt frisk. På vägen hem möttes vi av den mest surrealistiska synen; ovanför oss samt i flera träd i nrheten kryllade det av säkert tusen fladdermöss. Fladdermössen var definitivt en storlek större än de vi sett i Finland och ingendera har någonsin sett någonting liknande. Enligt hostell-Joe är detta fullständigt normalt eftersom de bor mitt i staden och blir livliga vid matdags, men en upplevelse för oss var det verkligen.

 

 

Olidligt tidigt steg vi upp på lördagen och fick skjuts av Matt till flygfältet efter att ha tackat och tackat alla samt gett Gill och Bailey en sista kram. Som tur behöver vi inte flyga på ett tag nu eftersom jag inte har alltför gott att säga om de billiga australiensiska flygbolagen och jag har t.ex. aldrig sett någon väga handbagaget förut. Både jag och Erika har mått pyton efter alla flyg fastän de har varit korta, antagligen har lufttrycket varit helt åt skogen i planen. Att flyga var troligen även det sista Erika borde ha gjort och stackarn var inte i bra skick när vi landade. Varmt var det i alla fall och det kändes som om vi landat i ett nytt land efter Adelaides 18 grader och regn jämfört med den häftiga värmen och fuktigheten vi mötte i Cairns.

Några timmar sömn senare kändes det lite bättre och hjärnan började vänja sig vid att man måste dela allt med rätt många andra åter igen. Vi tog en liten promenad ner till stranden och hittade en park dit en del andra samlats för att lyssna på ett band som spelade. Jag började slappna av så småningom och det kändes ganska surrealistiskt att sitta i den tropiska värmen, Cairns verkade lugnt och likaså människorna. Vi storhandlade mat, alltid smart att fara till matbutiken hungrig, och som tur var priserna billigare än i Melbourne. Glass förstår australiensarna sig inte på överhuvudtaget, utbudet är litet och helt för dyrt, vilket är otroligt konstigt eftersom det är det bästa man kan få i sig när temperaturen stiger. Väldigt synd för oss som skulle kunna leva på glass. Som tur var hostellets wifi bättre än vi sett på de senaste hostellen och det var skönt att få ha en Skype-session hem.

 

Stackars, stackars Erika mådde inte alls bättre följande dag och det var dags för henne att besöka läkaren. Nyhetern var inte alltför överraskande då hon kom tillbaka med bihåleinflammation, det förklarade den hemska flygfärden. Sjuklingen fick bunkra sig upp i sängen och ta det lugnt medan jag for på egna äventyr. Efter ett tag förstod jag att jag var för mig själv för första gången på en månad vilket var konstigt och lite skönt. Att resa med en kompis är ändå någonting  jag skulle välja alla dagar i veckan, det är väldigt mycket lättare att vara borttappad tilsammans än ensam. Jag hade tänkt besöka några museum men märkte sanbbt att knappt någonting var öppet i hela staden eftersom det var söndag så jag styrde stegen till samma park vi besökt dagen innan med utomhussimbassängen som mål. En blues rockduo uppträdde och de underhöll mig ett par timmar medan jag fick en del läst och många varv simmat. På hemvägen möttes jag av vackert ljus, då blir jag alltid lite gladare eftersom bilderna tar sig nästan själv.