Tredje dagen av fantastiskt väder och den måste givetvis utnyttjas på stranden. Till Bronte Beach begav vi oss genast efter frukost och denna gång kom vi smidigare fram. Bronte ligger en aning mera söder om Bondi och är även mindre men vi båda trivdes väldigt bra där under denna eftermiddag. Det fanns inte lika mycket människor och längst till höger hade en slags havspool formats av stenar som bröt ner vågorna vilket gjorde det ett perfekt ställe att simma på. På resten av stranden var det endast tillåtet att simma på ett kort avstånd denna dag eftersom strömmarna var för starka. Det märktes att man skall inte leka alltför mycket med havet här om man inte är van eftersom redan i strandbrynet drar vågorna väldigt envist en mot ett håll. Ändå fanns det konstant någon som ville utmana ödet vilket livvakterna fick gång på gång påpeka om. När vi fått tillräckligt av sol hoppade vi på bussen och tåget hem och råkade hitta ett litet sushi ställe som sålde den billigaste sushin vi sett vilket måste förstås provas. För det priset var maten en verklig positiv överraskning och därefter slutade vi den mycket lyckade dagen med ett glas vin med den belgiska rumskamraten.

Efter sol kommer det regn, eller hur det sen gick. Gårdagen började med 36 grader utan sol och en svindlande hög fuktighetsgrad. Den kunde vi lika bra tillbringa innomhus i butiker och just före vi hann hem började det ösa ner hårdare än jag sett på länge. Vi har så småningom lärt känna de trevliga rumskamraterna bättre och det är guld värt att få höra hur de har hamnat just hit och hur de tar sig vidare. Största delen jobbar eller söker jobb för att sedan resa vidare.

Sista dagen i Sydney för den här gången och första natten jag fått sova sju timmar utan att vakna mitt i natten. Därför kändes det att en springtur passade utmärkt i det regninga 22-gradiga vädret. Jag sprang samma rutt som vi tidigare promenerat via Woolloomooloo (bästa namnet på en stadsdel) till Royal Botanic Garden och lyckades se nya gator på vägen hem. Eftersom filmen La La Land fått så stor uppmärksamhet överallt kände vi att det är en film som måste upplevas på bioduken och det var ett väldigt, väldigt smart drag av oss. Ut kom vi båda nöjda och enligt mig har jag inte sett en lika bra film på ett bra tag.

Imorgon, som även råkar vara Australia Day, bär det av till Newcastle med tåg. En vecka i Sydney räckte mer än väl och det kändes som att vi har lyckats se det viktigaste. Helt centrala Sydney är inget att hänga i julgranen men de små gatorna och parkerna som finns runtomkring är väldigt charmiga. Det skall definitivt bli intressant att se hur andra delar av Australien ser ut!

På söndag morgon checkade vi ut från det första hostellet och traskade i sakta mak med våra ryggsäckar i strålande sol ca 500 meter tilll nästa hostell i Potts Point, riktigt lämpligt vid Kings Cross tågstationen. Hostellet verkade mycket mera lovande redan vid första intryck, rummet och köket var betydligt större och renare och dessutom verkade våra rumskamrater vara riktigt trevliga.

Eftersom vädret var så fint och vi än inte sett alltför mycket av staden blev dagens mission att gå runt så mycket som möjligt. Redan under de första 20 minuterna hann vi se så pass vilsna ut att en lokal frågade snällt om vi behövde hjälp, det var inte heller första gången detta hänt. Sedan var det bara att ta in Royal Botanic Garden, Sydney Opera House, som är överraskande vackert på nära håll, och ett imponerande stort Harbour Bridge som vi bestämde oss att ta oss över till norra delen av Sydney. Vid det laget var vi tillräckligt långt hemifrån att färjan, som är en del av lokaltrafiken, fick hjälpa oss att ta oss en bit närmare tillbaka. På vägen genom Hyde Park mötte vi en ring av salsa-dansande människor som påminde oss att vi är rätt långt borta från Finland.

Kvällen fortsatte med matlagning bland ett tiotal andra backpackare, omringade av så förmånlig mat som möjligt men ändå aptitretande. Därefter följde  än en sömnlös natt med mycket tid att läsa alla olästa nyhetsartiklar och många avsnitt på Netflix.

Femte dagen av äventyret börjar vara slut och därför börjar det även vara dags att få ordning på bilder och genomgångar av händelser som hittills finns att sortera i vårt stora äventyr. Allt har fungerat väldigt bra med tanke på hur nytt allting är och fastän jetlagen för min del ännu biter fast är humöret gott. Vi börjar från början:

Resan började med en kl. 03 buss från Åbo till Helsingfors med sorgsna hejdån av pojkvänner som blev kvar i ett snöigt Finland. Därefter fortsatte det med ungefär 35h av sittande på flyg samt flygfält och de sista fem-sex timmarna på Hong Kong-Sydney flyget började kännas minst sagt desperata och nedräkningen började för att färden skulle få ett slut. Som ett smärre mirakel landade vi och bagaget i Sydney endast en timme föresent, trots försenade flyg och oro över att ryggsäckerna hade tappats bort under de två mellanlandningarna. Länge hölls vi inte vakna på hostellet och hann nätt och jämt räkna att vi delade rum med fyra andra personer.

Första dagen började med promenad till operahuset och hamnen tills vi hittade ett café. Efter avocado toast och en liten kanna te började livet kännas en aning lättare och vi fortsatte promenera utan desto större mål samtidigt som vi förundrade över att vi faktiskt var på andra sidan jordklotet. Halvvägs hem började det ösa ner och resten av dagen gick åt att bekanta sig vid hostellet och matlagning för att sedan ta en tupplur som övergick till nattsömn. Det tog inte länge för Erika och mig att inse att vi inte behövde stanna längre än de tre planerade nätterna på hosteller och bokade redan första dagen ett nytt för resten av veckan. Fastän våra rumskamrater var av den åsikten att hostellet var rent kan jag inte hålla med och köket på takterassen gav mig inget annat än rysningar i hurdant skick det var.

Dag två var betydligt soligare och därför måste den berömade stranden Bondi Beach givetvis besökas. I TV-serien Bondi Rescue får de stranden definitivt att se större ut men fin var både stranden och omgivningen ändå. Vi var definitivt inte de enda som hade tänkt tanken att dra sig till stranden en solig lördagseftermiddag men alltför trångt var det som tur inte. Havet var väldigt blått och klart med stora vågor och kraftiga strömmar vilket gjorde att det blev mer hoppande i vattnet än simmande, plus att en positiv överraskning var att salthalten var lägre än i Atlanten. Tack vare den dåliga nattsömnen lyckades båda somna i solen vilket ledde till vissa spår av solen, inga alltför röda märken bestod lyckligtvis.

Resten tar vi senare!