Det kändes lite som att komma hem från en knapp veckas kustsemester till de bekanta gatorna i Melbourne. Andra gången gillt och hostellet som vi spenderat vår andra, dock kortare, vistelse i Melbourne har varit snäppet vassare än det första och med tanke på att vi delat rum med fjorton andra har det varit riktigt bekvämt – vissa saker kan de australiensiska hostellen ändå inte alls jämfört med de europeiska. Min flunssa vägrade ge med sig efter Apollo Bay och stackars Erika bev förstås det andra offret vilket har betytt väldigt lugna dagar i sjukstugan med två krassliga tjejer. Vädret har inte heller varit något alltför häftigt och när resten av Australien lider av decenniets värmebölja, eller någonting ditåt, har vi definitivt inte haft hett.

När man inte kan aktivera sig fysiskt har det funnits tid att göra research om resten av resan och planerna bara växer och växer över de kommande månaderna, likaså spänningen. Vi har även hunnit besöka vårt ”stamkund”ställe 1000 £ Bend igen  och tröstade våra trötta kroppar med otroligt bra kaffe/chai samt mat samtidigt som båda fått ärenden igen undanstökat.

 

Det som dock är värt att berätta om är vår konsertupplevelse igår! När solen började dala ner promenerade vi till Melbourne Cricket Ground och möttes av ett par andra människor. Båda har aldrig befunnit sig på en större arena och tydligen rymmer den 100 000 personer. Någon timme fick vi till och med solen rakt på oss vid våra sittplatser och hann värma oss före det blev kyligt igen. Som förband agerade det australiensiska bandet Wolfmother och jag var mer än nöjd över att jag fick dessutom se dem på samma gång. Redan vid det laget kändes det helt absurt att sitta på en så enorm arena i strålande kvällsljus och uppleva atmosfären som bara växte med människorna som sakta började fylla alla platser. Sedan blev det någon timmes väntande och då började det verkligen kännas som att stämningen skulle explodera vilken sekund som helst. Guns N’ Roses var förstås de som alla väntade på och de äldre männen, samt vissa nyare figurer, bjöd på en ordentlig närmare tre timmars omgång av äldre, nyare musik och bland annat AC/DC covers med Angus Young (!). Axl Roses gulddagar är nog förbi men överraskande bra lät det ändå och då han drog sina ikonsika höga toner fick knappast bara jag gåshud. Höjdpunkten måste ändå ha varit sista encoren Paradise City då alla gubbarna på scen tog i ordentligt och det fanns 70 000 andra som skrålade med till sången. Absurd skulle vara ordet för kvällen.

 

Hej från Melbournes flygfält! Strax skall vi gå ombord på planet till Adelaide där vi skall hälsa på Erikas vän, Matt, från hennes utbyte i Arizona. Hans familj har varit väldigt vänliga och lovat oss stanna hos dem i några dagar, vilket betyder lite miljöbyte från hostellen igen. Tycker det är väldigt fint att vi får uppleva även Adelaide på denna resa, som vi annars skulle ha hoppat över.

Efter tre strålande dagar hängde luften tung och tjock på söndagen över Melbourne, vilket gjorde springandet ännu mindre trevligt. Eftersom nätet var överallt uselt hade ingendera av oss skött några som helst ärenden på flera dagar och obetalda räkningar samt oskrivna e-mejl började kännas stressande. Vi letade upp ett mysigt café med internet (som inte heller var alltför snabbt) vid namnet 1000 £ Bend och fick en del ärenden uträttade  och även nästa ställe vi skule besöka bokat på några timmar. Efter lite vandrande hittade vi ett väldigt charmigt och väldigt litet ställe som fortfarande hade kvällsöppet på en söndag och åt de bästa avokade-halloumi bagels vi någonsin fått. Nätt och jämt hann vi till hostellet före himlen öppnade sig och tillbringade sedan resten av kvällen att se på film med andra hostellgäster.

Jag vet att detta kommer att vara provocerande för alla som bor i Finland just nu men sista dagen i Melbourne var den kallaste dagen hittills. Båda huttrade hela dagen lång och märkte att underligt snabbt vänjer sig kroppen vid +25 grader. Först uträttade vi några essentiella uppköp och kollade en bra stund på den berömda graffitigatan Graffiti Laneway, där en väldigt skicklig artist höll på att skapa sitt konstverk. Därefter traskade vi en ordentlig sträcka till stadsdelen Richmond där vi skulle på yoga. Yogastället var rätt avlägset och vi var inte helt övertygade först om det skulle vara bra eller inte men sedan blev vi väl bemötta av vår snälla, lite äldre lärarinna  som sedan höll en väldigt lugnande timme för oss och flera medelålders damer.

 

Sista måltiden i hostellet kokades upp och Erika fångade mig på bild där den ena säger hur mycket jag trivdes med atmosfären i hostellet och den andra säger bra hur glada vi är att nästa dag skullle vi se nytt och slippa de gräsliga rumskamraterna.

Slutsatsen av Melbourne är att den är en verkigt fin stad och fastän den är rätt stor känns den inte lika häktig som Sydney. Arkitekturen är snygg och det finns många äldre byggnader som är verkligen fina. Jag tror att jag skulle trivas väldigt bra en lite längre om man hade ett jobb och en bra bostad. Dock var det rätt dyrt att stanna där som turist och eftersom  jobben vi kollade på skulle ha varit bra om vi stannat där flera månader men inte en kortare stund, var det onödigt att sätta alltför mycket energi på jobbsökandet.

Just nu har vi rest fyra timmar västerut längs med Great Ocean Road till Apollo Bay och här stannar vi ett par dagar till. Hur det gått här tar vi senare!

På lördagen lovades det rekordvärme under vår vistelse i Melbourne och förstås lydde vi vad jag hört på min springtur av radioreportern som uppmanade alla att dra sig till stranden eftersom denna dag skulle man inte sitta inne!

Vi tog närtåget till Brighton och hittade en perfekt simstrand. Vattnet var klart och fullständigt fantastiskt att simma i. Hela stranden var dessutom täckt av snäckskal som åtminstone jag hade gärna plockat flera stycken med mig hem. När det började bli lite väl varmt for vi på matbutikuppdrag och märkte att Brighton var ett väldigt förmöget och trevligt område.

När vägkosten var upppköpt började vi promenera mot St Kilda och hittade en så nära privat strand som man kan finna, vilket fick bli vårt lunch/middag ställe efter att vi tagit ett perfekt uppsvalkande dopp. Båda läste sina böcker medan solen sakta började gå ne tills vi till slut traskade sista biten av de 6-7 km till vårt slutmål. St Kilda var proppfullt av människor som hängde runt stranden och vi betraktade dem tills det belv mörkt och det var dags att fara hem igen.

Lite om livet i Australien och Melbourne:

• Jag blir bara mer och mer förälskad i den australiensiska accenten och hoppas vekligen att den kommer att ta över den amerikanska brytningen jag nu har!
• Hjärnan börjar så småningom vänja sig vid att det är vänstertrafik vilket även betyder att man väjer människor från vänster sida. Problemet med Melbourne och Sydney är det finns en hel del turister som vill väja från höger vilket leder till många ”hur skall jag ta mig förbi den här personen”- situationer.
• Fortfarande är jag av den åsikten att australienare är till största delen väldigt trevliga och snälla och fortfarande kommer människor och frågar om vi behöver hjälp om vi ser ens lite vilsna ut.
• Tydligen ser vi ytterst unga ut här eftersom alla som frågar vår ålder anser att den borde vara under 18. Vi tar det som komplimanger.
• Hostellet i Melbourne är inget att hänga i julgranen. Av någon anledning har de bestämt sig för att satsa på gratis måltider, frukost och andra triviala saker men tar sedan betalt av t.ex. wifi och förvaringsskåp. Stämningen är inte heller den bästa och våra rumskamrater väntar vi med nöje på att få byta ut mot andra eftersom de kunde gå en 101-kurs i hur man bor med andra människor.
• + Man förstår helt konkret att man är på andra sidan jordklotet eftersom månen ligger upp och ner!

Torsdagen började med stress på grund av telefonabonemang som vägrade samarbeta men till slut hade båda två ett australiensiskt nummer och nätverk, mycket dyrare än i Finland dock. Vi lyckades även fixa australiensiska bankkonton och när det äntligen var undanstökat var det en verklig lättnad.

Utan att ha något egentligt mål promenerade vi norrut mot Brunswick området  där jag stortrivdes. Stämningen var lugnare än i centrala Melbourne och huvudgatan var full av fina cafén, restaurnager och lokala butiker. När vi blev hungriga köpte vi plockmat från matbutiken och satte oss ner i Edinburgh Gardens. Parken bestod till en stor del av ett runt, tomt gräsplan och vi undrade vad det kunde användas till tills tiotals småpojkar började träna cricket. En god stund satte vi där och försökte komma underfund spelets regeler utan att lyckas men desto roligt var det att kolla på dem.

På kvällen bjöd hostellet på gratis currymiddag vilket uppskattades. Det var även första gången vi verkligen förstod hur enormt hostellet var och hur många likasinnade (och mindre likasinnade i yngre ålder) det fanns av oss samtidigt.

Jag hade som mål att börja dagarna så hurtigt som möjligt så andra dagen i rad sprang jag längs med Yarra River.  Värmen gjorde inte rutten lättare men bra kändes det efteråt och utiskten är inte fy skäms. Eftersom det var så pass varmt tog vi spårvagnen till St Kilda för att besöka stranden där. Vattnet var betydligt lugnare än det vi upplevt vid östkusten och därför kunde fisken Erika och lite klumpigare fisken Solveig simma i lugn och ro utan att oroa sig över strömmar.

På kvällen traskade vi än en gång till Brunswick vid solnedgång eftersom dagen innan hade vi fått öga för en restaurang/bar som verkade så speciell att den måste besökas. Stället vid namnet Fitzroy Social  var otroligt mysigt och fastän våra beställningar inte gick helt klanderfitt fick vi en trevlig kompensation. Vid stängningsdags runt tolvslaget var vi båda riktigt, riktigt nöjda och gick hem i ett lugnt Melbourne.

Chris körde oss till Newcastles flygfält på tisdag förmiddag mellan sina pass (otroligt snällt än en gång) och så bar det av till Melbourne med ett 1,5 timmes flyg. Lite omtumlade hamnade vi en storstad som såg redan på distans finare ut än Sydney men som var betydligt kyligare än vad vi vant oss vid östkusten. Att komma till hostellet var inte en alltför mjuk landning och kontrasten till det lugna Cardiff med vårt egna sovrum och ett väldigt stort och stökigt hostell var rätt stor. Det var inte i och för sig något fel på hostellet men atmosfären var väldigt hektisk jämfört med andra vi bott på och wifi-anslutningen var ett totalt fiasko. Vi bestämde oss ändå att boka sängarna för en vecka och kolla vad som skulle hända till näst.

Vi märkte väldigt snabbt att staden är mycket dyr jämfört med andra delar av Australien (som tilll en början redan är på ungefär samma nivå som Finland) och vi hörde många som sade att det tar ett tag före man hittar jobb. Våra planer började ändras i och med detta och det började låta bättre att utforska Melbourne ett tag och sedan resa vidare till norra östkusten där det är billigare och man hittar lättare jobb, t.ex. på farmer. Till den 14.2 måste vi definitivt ändå vara på plats i Melbourne eftersom vi hade biljetter sedan länge till ett av favoritbanden någonsin.

Första hela dagen gick åt att traksa runt i ett väldigt mulet väder och kameran fick jobba extra hårt för att bilderna skulle bli till någonting. Ett litet tag hann vi till och med joga med tiotals andra människor mitt på dagen i Federation Square , vilken utmärkt idé att låta stressade männiksor joga en timme på lunchpausen! Höjdpunkten var The Royal Botanic Garden som var häpnadsväckande stor och vacker. Där tillbringade vi även en god stund på en bänk medan på andra sidan dammen riggade man upp en utomhusbiograf, en bättre idé det också.

I Melbourne hände det mycket den dagen, människor protesterade utanför Flinder Street Station för de hemlösa och utanför stod det mera poliser än vad jag någonsin sett samlade. Samtidigt hölls det någon större cykeltävling vid Yarra River, som löper längs med Melbourne, och därför har vi antagligen fastnat på ett par lokala TV-sändningar. Som kuriosa lyckades vi även fastna på en semi-känd YouTubares inspelning och snackade en stund med honom utan att ha någon som helst aning om att han har lite mer följare på de sociala medierna än vi förväntat.