På fredagen tog vi vårt pick och pack samt våra Greyhound-pass för att ta oss några timmar söderut till Mission Beach. Utanför bussfönstret körde vi förbi grönt berg efter grönt berg och väl framme blev vi upplockade av hostellets minibuss. Hostellet Jackaroo Treehouse låg mitt i regnskogen och såg mycket lovande ut vilket var en lättnad. Själva byggnadn verkade vara rätt gammal men som renoverats fint och låg verkligen avlägset från allt. Trött efter resan somnade jag för tidigt och vaknade upp mitt i natten av att himlen öppnade sig mot plåttaket för att sedan få lyssna på grodor som kväkte med imponerande hög volym.
Vädret såg inte alltför lovande ut följande dag men båda kunde inte vänta med att få gå ut på hike så vi tog oss till Bicton Hill för att få se lite vyer. Vi fick uppleva helt påriktigt riktig regnskog med de grönaste träden och de envisaste myggorna. Gång på gång kilade ödlor framför fötterna på oss och jag fick sopa en hel del spindelväv undan med ansiktet. Väl uppe fick vi se mera grönt och öar som syntes i horisonten.
Väl nere promenerade vi längs med stranden och åt de godaste müslistängerna medan vi beundrade kokosträden ovanför oss. Eftersom man inte får simma i havet så här års, på grund av alla trevliga varelser som är dödsfarliga, hade vi fått hör att i en bäck på vägen hem borde man kunna simma utan att bli uppäten av krokodiler. Vattnet såg dock inte alltför lockande ut så vi nöjde oss med att vada och gunga med en enorm havsutsikt utöver Bingil Bay.
Enligt rykten hade Bingil Bay Cafe en av de godaste burgarna i Australlien och vid det laget kurrade magarna tillräckligt för att frestelsen att äta ute blev för stor. Tur det eftersom vi fick alldeles fantastiskt goda falafelwraps med massor av smak medan söta hundar kollade på oss genom bilfönstren. Väl hemma satte vi oss på terassen men jag måste ge upp efter ett tag tack vare myggorna som höll på att driva mig till vansinne. Tydligen var jag så färdigkokt av dagens utflykt att jag somnat före alla andra och varit total döv för festen som pågick utanför, att få sova ut var skönt i alla fall.
Eftersom Jackaroo Treehouse hade fullbokat flyttade vi oss ner till stranden och närmare Mission Beach, närmare sagt Wongaling Beach, till ett nytt hostell. Vi belv väldigt varmt välkomna till Scotty’s Beach House och fick till och med dela rum med endast två trevliga svenska tjejer istället för med tio andra, det uppskattades verkligen! Hela hosteller verkade nyrenoverat och båda stortrivdes redan från första början. Allt var mycket renare än vad vi vant oss vid och stämningen var väldigt bra.
Efter lite vila och blogguppdatering började vi traska längs med stranden. Stränderna är enorma i Mission Beach men nästan fullständigt öde. Tänkte även på dem som bodde helt intill stranden och tyckte synd om dem eftersom de inte kan simma i havet året runt. På stranden såg vi massvis med små hål som visade sig vara krabbornas bon och krabaterna, som hade väldigt bra skyddsfärg, såg ut att flyga fram längs med sanden. När vi gått ett bra tag kom vi fram till en annan bäck som såg mera lockande ut att simma i men båda var tillräckligt noijiga över hörda krokodilhistorier så det blev vadande igen. Lite längre fram fanns dock en liten del av havet inringat av nät där det är tryggt att simma så jag doppade mig före vi begav oss hemåt i dalande sol, varvat med regnskurar. Dessutom fick vi åskåda en lokal örn som jagade fram och tillbaka längs med stranden.
På hostellet fick vi sällskap av katten Batman och firade söndagskvällen med de andra gästerna med att se världens sämsta komedi men fick härliga hemgjorda popcorn och jag stortrivdes. På kvällen hade jag även på måfå kollat igenom bokhyllan på jakt efter en bra bok och råkade hitta en av mina favoritbloggare Flora Wiströms debutroman Stanna som jag inte kunde slita mig ifrån och det slutade med att jag satt med näsan fast i den tills den var färdigtläst långt in på natten, så kan det gå.
Dags att fortsätta färden söderut till Townsville där nya äventyr väntar!
SOLIS ÄVENTYR 