Igår var det dags för utflykt igen och den här gången åkte vi färjan Sealink 25 minuter ut till Magnetic Island. Ön har ett antal vikar och naturstigar där vilda koalor håller hus, det kunde vi inte vänta att få se. Dessutom användes ön under andra världskriget för att spana efter japaner över Korallhavet och därför finns det ganla fästningar på en del av ön. Med den lokala bussen tog vi oss till The Forts Walk och det tog inte många minuter före människorna framför oss hade upptäckt den första koalan som tog sin tupplur precis intill stigen. Sötnosen sov djupt igenom allt tjatter och var antingen en unge eller en väldigt liten sorts koala. Väldigt fin och fascinerande hur som helst! Längs med stigen fanns det delar av artilleriet och bunkrar som man byggt upp mellan 1942-1943 i och med japanernas attack mot USA, det kändes väldigt konstigt att se de fula stenbunkrarna som fanns mitt bland den pittoreska naturen. När vi kommit upp till toppen klättrade vi upp i fästningens utsiktstorn och fick ta del av en 360 graders vy över Korallhavet och öns vikar. Det förvånade mig hur nära vi sist och slutligen var Mission Beach och dess regnskogar och plötsligt traskade vi bland eukalyptusträd och stenbumlingar i helt annan natur och klimat. Alldeles surrealsitiskt vackert var det.
På vägen ner diskuterade vi politik och vårt favoritämne; USA:s situation. Tror vi båda insåg hur kort tid sist och slutligendet det senaste världskriget ägde rum och hur mycket som håller på att upprepas i historien, en skrämmande tanke minsann. Vi försökte också hitta falska stenar som byggts upp för att dölja hemliga tunnlar och bunkrar, en möjlig kandidat var den som trädet växte igenom. Erikas hökögon, speciellt jämfört med min blurriga vision, hittade vår andra koala för dagen och vi häpnades åter över hur krabaterna lyckas hålla sig fast och samtidigt se så otroligt bekväma ut mitt bland grenarna.
Bussen tog oss en bit vidare mot Horseshoe Bay där en bra simstrand väntade. Mot kvällen flöt ett fantasitiskt ljus över viken och en man rodde i land med sin gitarr och hund. Både gitarren och hunden underhöll oss ett bra tag före det var dags att fara tillbaka till Nelly Bay och färjan. Färjkaptenen var intresserad hur långt ifrån vi kom och vi kunde än en gång konstatera att vi är rätt långt ifrån hemma med hjälp av pilen som visade mot Stockholm. Han pekade även ut mot vågbrytarna och till vår överraskning kryllade det av klippkänguruer, riktigt små, bedårande varelser som hoppade runt bland stenarna och var nästan osynliga tack vare deras färg. (Den artistiska, suddiga bilden föreställer dem, heh)
Kan tillägga att det är ljuvligt att kunna promenera längs med vattnet hem på kvällen utan att behöva frysa ett dugg, båda höll med om att vi är väldigt lyckligt lottade som slipper den finska vintern ett par månader. Imorgon bär det av mot Airlie Beach där vi borde ha ett riktigt spännande äventyr på kommande!
SOLIS ÄVENTYR 