‘Ja ja, varifrån skall man börja; hur sätter man allting i ord?’ Så tänker jag varje gång man inte haft internet på ett tag och upplevt enastående mycket under en kort tid. Det finns inte en chans att texten och bilderna kommer att göra vår resa rättvisa men skall göra ett tappert försök. Vi börjar från Airlie Beach:
Bussresan från Townsville gick från de gröna kullarna till väldigt platt med kilometerlånga åkerfält. Av den 3-4 timmar långa resan fanns det ungefär en timme en sådan sträcka där man inte hörde en endaste radiosignal, ingenting annat än brus hördes i hörlurarna och tecken av population fanns det inte heller mycket av. När vi anlände till Airlie Beach var det redan kolmörkt vilket alltid gör det extra spännande att anlända till ett nytt ställe. Vi hade inte alltför höga förväntningar över hostellet vi skulle tillbringa natten i och stället visade sig inte heller vara någonting att hänga i julgranen. Kan verkligen inte förstå att vissa kök låter de fara i så dåligt skick… Morgonen därpå vaknade vi till ösregn och det tyngde våra hjärtan en del eftersom vi visste var vi skulle befinna oss de två följande dagarna. Vi skulle nämligen segla med båten Broomstick runt Whitsunday Islands och då vill man förstås att vädret skall vara så klart som möjligt. När vi checkat oss in blev följande projekt att ta med oss en liten påse med endast de nödvändigaste ägodelarna och sedan höll vi tummarna att vi skulle hitta våra ryggsäckar om ett par dagar på samma ställe vi lämnat dem. Efter lite kaffe och en hel del väntande hade vädret klarnat lite och med lättare steg styrde vi oss mot Able Point Marina.
Vid hamnen väntade 23 andra äventyrare, mestadels flickor, och vi togs emot på Broomstick av Clancy (CJ), Storm och kaptenen David. Vår kapten var en helt härlig typ som hade väldigt torr humor och alldeles säkert varit med om ett och annat. Lyckans oss som fick höra en hel del om området och vad som finns ovanför och under vattenytan samt lite historia i samma veva. Whitsundayöarna separerades efter istiden från fastlandet och var bebodda av Ngaro-folket en lång tid före James Cook fann området 1770. Whitsunday Island är lika stor som Barbados men har ingen population förutom alla trevliga varelser medan den mindre ön Hamilton Isalnd har en liten befolkning.
När alla gjort sig någorlunda hemmastadda, och förstått att det var inte mycket utrymme vi skulle dela på sinsemellan den kommande tiden, hade vi nått vår första snorkeldestination False Nara. Vid första titt verkade det vara rätt lite koraller men efter ett tag förstod både jag och Erika att det fanns en massa att utforska vid revet. Solen passade lämpligt att titta fram och då sken även korallen upp i de vackraste färgerna. Huttrande klev i upp i båten när det var dags att fara vidare och med en kopp te i handen samt de fantastiska öarna runt omkring oss började livet kännas ganska så perfekt.
Då vi förtöjt oss för natten vid viken Hook Passage väntade 25 vrålhungriga seglare på att få hugga i middagen och besvikna blev vi inte. När lådvinet åkt fram började människor bli mera bekanta med varandra och vi lärde att alla andra var antingen engelsmän, tyskar eller svenskar på båten, förutom oss och besättningen. När två spralliga svenska tjejer hörde oss tala vårt ”hemliga språk” tyckte de det lät bekant och blev förstås sedan överraskade att vi plötsligt talade flytande svenska tillbaka till dem. Det blev en bra isbrytare och både Emma och Petronella bjöd oss på många skratt under resten av resan. Gamyler som vi är, kröp vi till sängs före midnatt och fick uppleva hur det är att sova i kojer med inte alltför mycket utrymme eller luft, en intressant upplevelse det med.
Nästa dag vaknade jag av att motorn brummade igång vid kl. 06 och otroligt nog sov vissa igenom ljudet. Hur det gick sedan tar vi senare men kan ändå säga att vi har det bra!
SOLIS ÄVENTYR 