Söndagen började med huset fullt eftersom Matt hade kommit hem från sin resa och Chris hade ledigt. Vi var tvugna att börja fundera hur och när vi skulle dra oss vidare till Melbourne, fastän det var nästan för bekvämt för att vara sant att vistas hos bröderna. Efter lite research mellan alternativen tåg och flyg hittade vi ändå relativt billiga flyg från Newcastle på tisdag eftermiddag, vilket betydde att vi fick en extra dag i Newcastle.
Sedan var det dags att se lite australienska djur så vi styrde oss mot Blackbutt-reservatet. Jag testade några kvarter att köra med Chris’ bil för att få en känsla över hur det är att köra på fel sida ifall vi skulle hyra en bil någon gång här. Alla reflexer var helt fel och det kändes fullständigt fel att sitta och köra på andra sidan men efter ett litet tag kändes det en aning bättre.
I Blackbutt smalt våra hjärtan rtotalt av koalan, kängurun och listiga emun som blev matade av kaxiga män. En av resans höjdpunkter hittills var att mata den sötaste nyfikna kenguru ungen genom staketet, som dessutom poserade väldigt vackert för mig.
Vi hade planerat lite dagen innan att vi skulle testa på att surfa men när vi kom fram till stranden (det finns oändligt med dem i Newcastle) hittade vi inte resten av gänget så vi bestämde oss att simma i vågorna istället. Detta var ett riktigt bra beslut eftersom varken jag eller Erika har någonsin simmat i vågor så höga som dessa och tydligen var de minivågor enligt autralienarna. Efter Chris’ goda råd plus att jag blivit x antal gånger omknuffad av vågorna samt fått en ordentlig kallsup fick jag äntligen lite häng på hur man tar sig över vågorna och hur man skall simma bort från strömmen. Så roligt som vi hade ett par timmar i havet har jag knappast haft i vatten tidigare.
På kvällen tog både Matt och Chris oss till en utsiktsplats för att vi skulle få se en ordentlig solnedgång. En ordentlig solnedgång var det minst sagt och jag kunde inte låta bli att plocka kameran fram för att fota samma vy gång på gång eftersom färgerna ändrades konstant under de timmarna vi befann oss uppe på klippan. Jag kom på mig att tänka flera gånger hur långt vi egentligen är hemifrån eftersom allt såg så otroligt annorlunda ut än vad man är van vid. Det var också första gången på länge som jag ärligt kunde säga att jag kände genuin ro i stunden.
Nu efter två veckor på resande fot var detta för mig en av de bästa dagarna hittills!
SOLIS ÄVENTYR 