Äventyret fortsatte från Melbournes centraltågstation på tisdag eftermiddag med Apollo Bay som mål. Med V-Line:s tåg for vi först till Geelong och därefter bytte vi till buss där vi var de enda passagerare som liknade ens lite turister. Bussresan räckte tre timmar och det var minst sagt tre långa timmar. Vår busschaufför var inte rädd att komma fram i förtid och när vi kom till kusten på Great Ocean Road blev bussresan ett riktigt äventyr. Vägen gick fram och tillbaka samt upp och ner och både jag och Erika har knappast någonsin varit så rädda att sitta i en buss. Mellan att ögonen hölls stängda, bara för att lätta på nerverna, hann man ändå se kusten och det enorma havet som var fullkomligt hisnande vackert.
Lättade kom vi fram till slut och märkte att vi var en bit ifrån storstaden. Huvudgatan var inte lång men ändå märkte vi genast att vi kommit till en väldigt sympatisk liten stad. Hostellet vi bokat hette Surfside Backpackers och där blev vi bemötta av en rätt gammal dam som strålade av snällhet. Vi behövde endast dela rum med två andra den här gången men rätt trångt var det ändå, som tur så har ingendera av oss så mycket saker med (hah). Vår ena rumskamrat är, Jude, en ca fyrtioårig australiensisk dam som har ett ungdomligt sinne och som konstant ger oss tips på vad vi kan göra samtidigt som det även är väldigt lätt att konversera med henne. Hostellet är väldigt mysigt, dock ganska slitet eftersom det knappast har gjorts några större förändringar här på flera decennier men köket, badrummen och rummet är relativt rent vilket är huvudsaken. Hittills har det varit riktigt bra att bo här och hängmattan på verandan har blivit mitt nya favoritställe!
Första kvällen hann vi laga mat och tala med en britt, en nederlänning och en belgier som vi delade resehistorier med. Det är väldigt intressant att höra olika synpunkter om olika ställen i Australien eftersom de varierar rätt mycket från person till person. Alla vid bordet höll även med om att det är mycket lättare att socialisera på ett mindre ställe som detta än på större hostell där alla hänger i sina egna grupper, oftast enligt nationaliteter. Lite omtumlade igen av skiftet av omgivningen fumlade vi oss till sängs i totalmörker.
Första hela dagen var vädret betydligt bättre än det varit de senaste dagarna och vi ville mer än gärna simma så det blev dagens uppdrag. Vi gick genom huvudgatan först och som tur förstod Erika att fråga en kassör var det skulle vara bra att simma en dag som denna och vi fick som svar att i havet skulle man definitivt inte gå i eftersom det var väldigt, väldigt oroligt. Det märkte man även på närmare håll och vågorna var mycket större än vi tidigare sett dem här borta. Vi blev ändå navigerade bort till hamnen där det skulle finnas en sandplätt och där det inte skule finnas några strömmar eller vågor. ”Sandplätten” visade sig vara en ordentlig strand och som vi dessutom fick ha nästan för oss själva en god stund. Vattnet var härligt lugnt och blev snabbt djupt vilket gjorde att man fick känslan av att ha en stor utomhusbassäng att simma i.
Medan jag var försjunken i min bok sade Erika plötsligt ”Det finns en pingvin i vattnet!” och jag trodde givetvis att det måste vara ett skämt. Det visade sig ändå vara en riktig vild pingvin som obekymrat simmade runt i hamnen, uppenbarligen på jakt efter fisk. Vi var båda fullständigt häpna och förtjusta och kunde inte tro att vi mött på en sådan söt varelse. Vår rumskamrat berättade senare att ha en vild pingvin sådär nära inte alls är vanligt här, vilket givetvis gjorde hela situationen desto mer unik. Det är en historia man kan ta vara på!
På kvällen fick vi njuta av en vacker vy på bakgården och dessutom for vi ännu en bit ut mot andra sidan av havet vid solnedgången och promenerade . I dammen intill havet plaskade det till ett par gånger så pass ordenligt att vi antagligen vittnat något mindre australiensiskt monster, vad det påriktigt var förblev ett mysterium.
Nästa dag vaknade jag ordentligt sjuk med över 38 graders feber. Väldigt typiskt att bli sjuk på resande fot men det är bara att inställa sig på att det är bättre att vara sjuk när man är omringad av vackra vyer än i ett kallt Åbo. Vi drog oss i sakta mak till huvudgatan igen på jakt efter en glassbutik, som ryktades vara den bästa i Australien. Efter många smakprover och velande om vad vi skulle ta, var den enda vettiga lösningen att dela på en halvliters burk eftersom den var i princip samma pris som en boll var. Vuxna som vi är åt vi sedan fantastisk god hasselnöt-chokladglass och citronsorbet till lunch och jag kände mig givetvis genast bättre, för en stund. Resten av dagen var det andra enda vettiga att vila bort flunssan och hängmattan var ett ypperligt ställe att läsa och skriva i medan Erika var lite mer aktiv och for till stranden och tränade.Till middag tillredde vi risotto av resterna från Newcastle och det kändes inte allltför fattigt att äta krämig svamprisotto med en havsutsikt.
Medan jag bunkrade mig upp i hängmattan återigen fick vi sällskap på terassen av en kanadensare, en britt(ish) och en portuges. Vi fick fick alla fem resten av kvällen att rusa förbi med intressanta historier och trevliga samtal mycket längre in på natten än vad jag förväntat mig och både jag och Erika for väldigt nöjda till sängs. Båda hade saknat att hitta sådana människor som är samtidigt väldigt trevliga men som också har åsikter på samma plan som en själv, vilket gör diskussionerna minnesbara.
SOLIS ÄVENTYR 