Vår resa har redan nått Brisbane men på grund av så gott som inget internet eller överlopps tid under den senaste veckan har det varit tomt på historier här, men det finns nog gott om dem! Vi fortsätter med bussresan från Airlie Beach till Agnes Water.
Kl. 21 hoppade vi på en Greyhound-buss och tillbringade sedan natten i den. Det var minst sagt en upplevelse i sig och jag är mycket nöjd om jag slipper en till sådan natt på vår resa men aldrig kan man veta. När klockan närmade sig 06 skrek hela min kropp efter en bättre sovställning och hjärnan fungerade verkligen inte när vi snubblade in på hostellet Backpackers @1770 vid soluppgång. Inget rum hade vi ännu så båda däckade på hostellets soffor tills vi äntligen fick en verkligt efterlängtad dusch och ombyte av kläder. Vid det laget kändes livet redan mycket bättre och det var dags att träffa några bekanta resevänner.
Vi hade träffat Rex och Miguel i Apollo Bay pch tillbringade en rolig kväll på verandan medan jag var sjuk och uppbunkrad i hängmattan. Vi har haft lite kontakt i vår gruppchat under resans gång samt berättat för varandra vad vi håller på med och märkte att våra vägar skulle korsas i Agnes Water eftersom vi reser söderut längs med östkusten medan pojkarna reser norrut. Alla var ganska mosiga efter en tuff natt så det bästa målet var definitivt stranden där vi hängde resten av dagen medan vi uppdaterade varandra med resehistorier. Pojkarna har blivit vänner under universitetstiderna i Brunel University i London och Rex bor numera i Australiens huvudstad Canberra där han jobbar medan Miguel har flyttat tillbaka tilll sin hemstad Lissabon.
Det var även första gången på ett tag som man kunde simma i havet utan att behöva vara rädd för farliga varelser och ett bra tag tillbringade vi eftermiddagen med att leka i de passligt stora vågorna. Stranden hade inte alltför mycket folk och man märkte att många var lokala, vilket är alltid en trevlig syn då man är omringad av utlänningar en stor del av tiden.
När magarna kurrade tillräckligt mycket letade vi en restaurnag med rimliga priser och slog oss ner där det såg mest lovande ut. Maten var riktigt god men så pass små var portionerna att det slutade med att Erika och jag åt salta kex med ost resten av kvällen i hostellets utomhusvardagsrum. Rex gjorde oss sällskap ännu en stund på kvällen före vi var så trötta att gäspandet började bli konstant. Diskussionerna kretsade mycket kring politik tack vare Rex’ arbete (han arbetar med utvecklingen i U-länder), vilket man kan alltid prata på om i evigheter. En väldigt bra poäng som vår vän berättade är hur deprimerande det är att läsa på så mycket om världshistorien och -politiken och hur lätt det är att bli cynisk medan synen på världen blir väldigt mycket ljusare genast då man reser runt och träffar alla möjliga olika människor samtidigt som man konkret ser det goda. Vi lever i en väldigt tudelad värld, vad mer kan man säga.
Hostellet var ett av de bättre vi varit på i Australien och det var gudomligt skönt att få sova i en riktig säng. Måste också visa hur mycket utrymme det fanns i vårt rum och badrum, vet inte när det skulle ha hänt senast. Dagen fortsatte med lugn och ro och ett tu tre hade vi bokat flygbiljetter från Sydney till nästa etapp av vårt äventyr, det är helt vansinnigt hur snabbt tiden går och ändå känns det som en annan tid då jag senast varit hemma i min egna lägenhet. Vädret var tråkigt och det var nästan skönt att det inte var utflyktsväder eftersom båda behövde lite soffhäng efter allt flängande omkring. När bloggen var uppdaterad, räkningar betalade och reseplaner smidda mötte vi upp Rex på pojkarnas hostell några hundra meter från vårt.
Våra kompisar har inte varit alltför bra på att laga egen mat så jag tyckte att det var dags att laga någonting gott och enkelt ihop. Sagt och gjort, matrester åkte fram och billiga ingredienser blev uppköpta och strax hade jag två souschefs och en modifierad pappas tomatsås som puttrade på. Medan regnet smattrade ovanför oss fick vi äta oss den här gången mätta och Miguel som kommit sent fick diskturen, jag tror att alla var rätt nöjda med tillvaron. Resten av kvällen fortsatte med spännande diskussioner och ett bingospel före tidsoptimisterna måste rusa iväg för att hinna till sin nattbus till Cairns. Stackarna skulle sitta 24 timmar på bussen för att hinna med hela sin resa genom östkusten och vårt niotimmars nattäventyr kändes inte alltför hemskt längre.
Vi däremot packade våra saker färdigt och åt upp vår ost, sämre dagar har man haft.
SOLIS ÄVENTYR 