Första natten i en riktig säng kunde ha varit ett ypperligt tillfälle att sova ut men på grund av en söndrig luftkonditionering som blåste iskallt och huvudet som vant sig att vakna tidigt smet jag tidigt ner till vardagsrummet, lämpligt för att se den nya gruppen titta på videon om Fraser Island och yra sig ut till bilarna.
På förmiddagen hade färden redan fortsatt och ett tu tre var vi framme i Noosa. Alla hostell i centrum hade för höga priser för vår budget och därför hade vi bokat säng på ett campingområde som låg 30 minuter utanför. Dock hade alla bussar slutat gå dit för dagen så det hjälpte inget annat än att beställa en Uber för första gången, lyckligtvis fungerade det ju bra. När vi anlänt till Gagaju Bush Camp på Johns Landing visste varkendera riktigt vad vi skulle tycka och tänka eftersom det såg minst sagt lite speciellt ut. Människorna verkade ändå trevliga och efter att ha blivit varnade om att inte röra någon som helst orm, väldigt viktigt att bli påmind om det, började vi laga vår middag. Ingen annan i vår matgrupp på Fraser Island hade velat ha den överblivna maten så det slutade med att jag och Erika nappade åt oss det mesta så till middag blev min barndomsfavorit; tonfiskpasta, riktigt bra campingmat. Runt lägerelden försökte en grupp tyskar få elden i gång utan alltför stora framgångar men det var ändå intressant att höra hur det har varit för dem att leva ur en skåpbil och hur au pair-livet kan se ut i Australien.
På morgonkvisten vaknade jag av att regnet smattrade väldigt högljutt mot presseningstaket och det fortsatte vara temat för resten av dagens väder. Det gjorde inte alltför mycket eftersom jag kämpade med en molande migrän större delen av dagen och var väldigt glad att vi inte hade bokat in en kanottur på förhand, största delen av människorna kom väldigt frusna och rätt miserabla tillbaka. Dagen fick jag att gå genom att stänga av hjärnan totalt och satt i fåtöljen som en hösäck och slökollade film efter film med en skara andra och tog upp min bok då när filmvalet blev för actiontungt. Som sällskap fick jag ibland av en buskkalkon som tog skydd för regnet.
På kvällen jagade jag och den engelska rumskompisen en tändsticksaskstor insekt ut ur tältet efter att den hoppat på mig och hörde den senare kravla runt knutarna. Tydligen hade någon muslik sak sprungit tidigare upp längs med väggarna och vid det laget började det kännas som att vi hade fått vår tillräckliga dos av den australiensiska naturen, nattsömnen blev ganska lätt därefter.
Den 15 mars var dock ingen vanlig dag för då fyllde världens bästa Erika år! En väldigt vanlig frukost fick hon framdukat, annars fick firandet vänta ett litet tag eftersom vi skulle vidare samma morgon. Vi tog farväl av campingområdet med några svenska tjejer och bussresan till Noosa centrum blev rätt kaotisk då Lisa märkte att hon glömt sin telefon i Gagaju. Blev själv stressad för hennes skull eftersom hela situationen verkade rätt hopplös med deras tidtabell och allt men på något mirakulöst sätt verkade det fixa sig och vi vinkade av yrbollarna vid busstationen.
Har inte tidigare visat hur vi reser men ungefär så här ser det ut varje gång vi hoppar på bussen; väntande på hållplatsen men våra alltför många väskor (den blåa med glassar på innehåller all vår mat), sedan checkar vi in oss på bussen och hoppas att wifin fungerar inne (oftast gör den det inte) och så är det bara att sitta och vänta på att komma fram. Denna gång var det endast en 2 timmars resa till Brisbane vilket var skönt och så kämpade vi oss till Summer House Backpackers med svetten rinnande nerför ryggen. Rummet vi fick delar vi med 18 andra, vilket är ett rekord, men sängarna är riktiga sängar och vi har för en gångs skull ett riktigt täcke istället för endast ett lakan plus att wifin når sängen, sådan lyx!
Sedan var det dags att börja fira och vi hittade ett stenkast bort från hostellet en sushi bar som såg rolig ut. Sushi Edo hade maten på rullband och så började vi plocka åt oss fat och beställde resten in via en surfplatta och båda smalt lite inombords när vi fick smaka maten, speciellt avokadon här är de bästa någonsin. När jag plockat åt mig skamligt många ingefärsförpackningar och vi var färdiga att rulla ut hittade vi ett trevligt ställe där vi beställde en drink. Vi hade knappt hunnit sätta oss ner när två killar anslöt sig i vårt sällskap och det tog inte länge förän vi marcherade irriterat in igen, en bra sak med att åldras är att man inte orkar tolerera alla idioter mera. Resten av kvällen hade vi det verkligen bra på tu man hand och födelsedagsbarnet verkade ha haft en lyckad dag som tur :).
De senaste dagarna har jag kämpat med gastrit-eländet sängliggandes, det verkar som om min kropp börjar säga stopp till allt flängande runt med allt för lite sömn och kanske lite för lite grönsaker i kosten. Helt skönt att få vila upp sig men nu börjar det vara nog och jag vill ut och utforska saker igen!
SOLIS ÄVENTYR 