Efter Brisbane var det dags att besöka Gold Coast och specifikt förorten Surfers Paradise. Hostellet såg måttligt bra ut och fastän vi igen delade rum med 18 andra fanns det rätt mycket utrymme vilket alltid är skönt. Vädret var halvbra men efter allt regn i Brisbane var det verkligen dags att se lite strand igen och dit styrde vi stegen efter en sväng via matbutiken. Surfers Paradise verkade redan från första början som ett rätt livligt ställe med en väldigt trevlig gågata ner till stranden med många restauranger och butiker fyllda av människor. Huvudstranden var täckt av mjuk, vit sand vilket gjorde ljuset kallt och mjukt medan havsbrisen var ljummen. Med vågorna samt livakterna, som ropade varningar ut till de våghalsiga från sina fyrhjulingar, som utsikt plockade vi fram en ytterst god och enkel picknick som snabbt slank ner. Resten av eftermiddagen gick åt varsin bok och när fukten började krypa upp från havet mot kvällen satt vi rosenrasande och förbannade oss över den finska regeringen och de nya FPA-regleringarna. Ingen av oss har alltför stor motivation att fara hem och börja studierna igen när vissa personer envisas med att göra det allt svårare och svårare för studeranden och i den stunden var vi väldigt glada att det återstod en bra bit av resan kvar.
Nästa dag var det tvättdags igen och när vi äntligen fått upp allt på tork och en stor del av tvätten till och med torktumlade var det återigen en lättnad; rena kläder fanns till hands igen. Vi strosade runt på Surfer Paradise Esplanade-marknaden en stund och fick härligt mycket provsmakbitar av hemgjort snask och himmelsk goda torkade mangon före vi letade fram ett trevligt ställe att sätta sig ner på. En taktrerass fann vi och en liten stund lekte vi att vi inte var helt för fattiga med ett glas vin och bubbligt framför oss och talade om viktiga saker tills det började nästan bli för kyligt för kortärmade skjortor, det märks att temperaturen sjunker ju längre vi färdas söderut.
Sista dagen fick äntligen lite sol och böckerna åkte fram på stranden tills de var färdigtlästa och det var dags att jaga fram en bokaffär. Till vår stora förvåning hade detta ställe inte en endaste ordentlig bokaffär, vilket är både synd och patetiskt. Dagen blev ändå definitivt räddad då vi snubblade över salmiak och Fazers choklad i en godsibutik. Smakupplevelsen var obeskrivligt god, man skulle inte tro att man blir så här desperat på gott godis efter bara några månader hemifrån…
Sista morgonen vaknade jag tidigt och låg en god stund och begrundade vårt lilla äventyr och livet vi levde. Här vaknar man med närmare tjugo okända personer sovandes tätt intill varandra, delar på speglar, badrum och strömuttag och det känns helt naturligt. (Dock börjar vissa nätter vara rätt tunga med för många sömnavbrott på grund av diverse ljud.) Ett väldigt annorlunda liv är det jämfört med det man är van vid på hemmaplan. Efter en stund bestämde jag mig för att det var dags att dra ut på en springtur igen efter en alltför lång paus och svängde av vid en lite mindre variant av Sunset Blvd än den man först tänker på och sprang längs med kanalen som låg ett stenkast från vårt hostell. Skönt var det först i duschen efteråt.
När vi satt oss ner i sofforna för att vänta på att det var dags att fara vidare igen fick vi sällskap av en verkligt intressant typ från England. Ben presenterade sig som en halvnorsk viking och älskade Mumin, det var förstås för givet att diskussionerna skulle bli intressanta den kommande timmen. Människan kan skriva och läsa runskrift och kan mera om solsystemet än någon jag tidigare träffat på och lärde oss massa nya saker om historia och dylikt som var minst sagt fascinerande. När vi vinkade av Ben som skulle till Bali var det redan dags att packa ihop oss och säga hejdå till sötnosen som inte har något namn (väldigt Breakfast at Tiffany’s) och som varit väldigt bra sällskap på hostellet under vår visit.
SOLIS ÄVENTYR 