Dags att bryta radiotystnaden här då. Vissa händelser gjorde att den kreativa inspirationen nollades ganska totalt men resan och äventyret fortsätter med omstrukturerade planer i andra delar av världen och det känns som att det går att skriva i en positiv ton äntligen. I skrivande stund sitter vi i ett av Vietnamns bergstäder med en till kompanjon i vårt resesällskap vilket är en mindre än planerat och jag har haft tid att fundera över framtiden mera än någonsin. Allt i sin tid dock. Vi är långt borta från Newcastles stränder och bröderna Fosters soffa men därifrån fortsätter vi historierna.
Efter Byron Bay var jag så hög på livet att fötterna dinglade en god bit ovanför markytan. Kommer ändå ihåg att jag hade sovit mindre än på hela resan tills dess och efter en tung nattbussresa till Newcastle kände jag hur energinivåerna var farligt låga. Ängeln Chris hämtade två huttrande tjejer kl. 05 på morgonen i Betsy The Beast (hans bil) och efter en gruppkram kändes det redan bättre, vi var tillbaka i hemtrevliga Newcastle! Vi krashade i Matts arbetsrum där sängarna väntade färdigt bäddade och sov de sista morgontimmarna.
När alla var lite mera vid liv fick jag tillgång till köket igen och efter en välbehövd frukost körde vi till en av Newcastles attraktioner som vi missat föregående gång. Bogey Hole ligger gömd vid klipporna nära Newcastle Beach och gröptes fram ut ur klipporna av fångar 1819 och användes som ett badställe av dem. Havsvattnet slår över kanterna och när vi satt på kanten kastades jag med sådan fart i vattnet att jag nästan landade på Chris och det var tydligen ingenting jämfört med hur det kan se ut vissa dagar. Vattnet var väldigt klart och kyligt och efter några simtag piggnade man till rejält. Fantastiskt vackert var det där också.
När vi traskade uppför trapporna mötte vi Jordan som kom emot oss och vi drog till Newcastle Beach för lite strandhäng. Efter alla regniga dagar i Byron Bay var solstrålarna väldigt välkomna hos mig och Erika och det krävdes inte mycket för mig att somna till ordentligt tills jag blev väckt av att Jordan som kastade sand på mig. De följande dagarna fick man bli van igen med att konstant bli retad och det kändes som om man fått tillbaka tre storebröder i form av Chris, Matt och, den värsta av alla, Jordan som fortsatte att kasta ur sig saker som fick oss att kikna av skratt gång på gång. Saknar dessa stunder något otroligt.
Efter strand och sol kommer mat och vin, så hör det till hos Fosterbröderna. De följande dagarna kretsade mycket kring matlagning och det började Chris utomordentligt bra med genom att fixa vegeburgare till oss medan vi tog ikapp den senaste månaden. När vi satt på terrassen och beundrade solnedgången fick vi äntligen se Matt igen och kvällen fortsatte i historier och syskonbråk. Allt kändes rätt.
SOLIS ÄVENTYR 