CANBERRA, AUSTRALIAN CAPITAL TERRITORY

Tåget till Sydney tog vi från Newcastle men vår slutdestination var något lite mera exotiskt. Rex, som vi hade blivit vän med i Apollo Bay och senare träffat i Agnes Water, hade bjudit oss till sig i Canberra och ett sådant erbjudande vill man ju inte tacka nej till. Väl i Sydney tog vi oss till någon stadsdel som hette Marrickville och satte oss sedan utanför stationen på våra ryggsäckar och såg allmänt vilsna ut bland lokalbefolkningen. Efter en god väntan kom äntligen Rex i en hyrbil med Sarah från Schweitz som följe. Vi skulle strax lista ut att Sarah var Rex’s väldigt nya flickvän, de hade knappast väntat sig få se efter två herrelösa finnar så länge som det till slut blev, heh. Fruktansvärt söta var båda två hur som helst. Alla var hungriga och vi satte oss på första bästa thairestaurang som visade sig vara en av de bästa jag ätit på, slumpen slutar aldrig förvåna en.

Sedan följde en över tre timmar lång resa mot inlandet och termometaren på bilen började sjunka sakta men säkert. Vid ett skede vaknade jag till att vi körde mitt i ingenstans och det hela liknade väldigt mycket någonting ur en skräckfilm med landsvägen omringad av dimma och ingen annan än vi på vägen och en och annan död känguru. Tydligen hade navigatorn bestämt sig att leda oss på en ”scenic route”, till slut kom vi ändå fram till Canberra, Australiens huvudstad. Sarah plockade några sovsäckar till oss hemma hos sig och vi for i samma veva upp till hennes takterrass som hade en utsikt som inte var fy skäms. Stjärnhimmelen och ljusen från Canberra fick vi uppleva kl. 02 medan vi höll på att frysa ihjäl oss, 4 grader var ingenting vi vid det här laget var vana vid kan jag säga.

Följande morgon vaknade alla väldigt sent efter den långa natten och vi kröp ut i strålande solsken och höstfärger i sakta mak. Rex’s ena rumskamrat äger ett café som Rex lovade hade den bästa brunchen och mycket rätt hade han. Penny University hade helt gudomligt god mat och fantastisk service, man blir alltid väldigt glad när unga människors företag går bra och att Ellie har lyckats så väl med sitt är beundransvärt – ett måste att besöka om man är i trakterna! Det var fyra väldigt mätta och nöjda typer som fortsatte en sightseeingdag i Canberra efteråt.

IMG_8606_editedIMG_8609_editedIMG_8613_editedIMG_8616_edited

Rex bor i stadsdelen Kingston som ligger söder om sjön Lake Burely Griffin. Kingston är ett väldigt förmöget område och bostaden vi fick vistas i är ett verkligt kap med tanke på storlek, läge och hyra. Vi promenerade längs med sjön och förundrades över hur höstigt allt kändes, på något vis hade vi en bild av Australien att det alltid var sommar där. Helt härligt väder var det hur som helst och Canberra var redan vid första anblick fantastiskt vackert.

Staden har en väldigt intressant historia och valdes till huvudstad 1908 då varken Sydney eller Melbourne kunde komma överrens om vilkendera skulle bli landets huvudstad och som kompromiss valde man någonting mitt emellan. Canberra är helt och hållet planerat från noll och ligger mellan tre kullar med sjön i mitten. Världskrigen hindrade planeringen en del men man kan klart se att mycket är väldigt noggrant uttänkt och hur byggnader är placerade i kombination med varandra är mycket fascinerande. Fastän det endast bor 380 000 invånare i huvudstaden har Canberra en del pengar tack vare all politik och företagsverksamhet som verkar i staden men det är tydligen endast under de senaste tio åren som staden verkligen har börjat blomstra kulturmässigt. Fortfarande har Canberra ett rykte om att vara fullständigt tråkigt och inte ha någonting att erbjuda, vilket många poängterade när vi berättade att vi skulle dit men det visade sig vara väldigt inkorrekt under vår vistelse.

IMG_8624_editedIMG_8629_edited

IMG_8632_edited

IMG_8634_editedIMG_8645_editedIMG_8648_edited

IMG_8653_editedIMG_8672_editedIMG_8680_edited

Som musikvetare var det förstås väldigt intressant att jag fick se ett helt nytt instrument som inte var helt litet i storlek. National Carillon är en carillion, eller ett klockspel, som det inte finns många av i världen i samma storlek. Klockorna i klockspelet hade ett väldigt behagligt ljud och var allmänt imponerande där det låg vid sjökanten. Vidare fortsatte vi till Sculpture Garden som hörde till National Gallery of Australia
där vi såg ett av de mest fascinerande utomhuskonstverk jag sett. James Turrells ”Within without” (2010) ser ut som endast en gräskulle på utsidan men inne finns det någonting väldigt speciellt. Inne i kupan är ljuset något helt magiskt och alla fyra satt där en god stund väldigt medidativa tillstånd. Färden fortsatte till gamla parlamenthuset via ett indiskt bröllop och en rosengård. Utanför finns aboriginernas ”ambassad” och man vet inte om man skall skratta eller gråta åt åsynen. Mera av det senare och man förstår att australienarna har en lång väg att gå med denna del av deras historia, det finns mycket att säga om hur de har och fortfarande hanterar situationen med aboriginerna.

IMG_8681_edited

IMG_8686_edited

IMG_8691_editedIMG_8696_editedIMG_8699_edited

IMG_8708_edited

IMG_8712_edited

IMG_8722_edited

IMG_8729_editedIMG_8731_editedIMG_8734_editedIMG_8738_editedIMG_8741_editedIMG_8743_editedIMG_8747_editedIMG_8750_editedIMG_8758_editedIMG_8770_editedIMG_8769_editedIMG_8773_editedIMG_8789_editedIMG_8776_edited

Efter gamla parlamentet var det givetvis tur att se nya parlamentet som var rätt coolt byggt, prydd med troligtvis den största australiensiska flaggan som hissas. Ovanför byggnaden har det byggts en kulle för att man skall kunna traska på parlamentet och till traditionen hör det till att man skall rulla nerför kullen. Rex och Erika hedrade traditionen synnerligen bra medan Sarah och jag dokumenterade detta med tårar i ögonen. Kan säga att plötsligt blev denna aktivitet mycket populär bland flera barnfamiljer.

IMG_8804_edited

IMG_8809_edited

IMG_8818_editedIMG_8828_editedIMG_8834_editedIMG_8841_editedIMG_8842_editedIMG_8844_editedIMG_8847_edited

IMG_8849_edited

När solen började dala skyndade vi tillbaka till Kingston för att hämta bilen och hann nätt och jämt till Sarahs tak för att se solnedgången. Terrassen är helt löjligt cool och fin med pool och de mysigaste kojorna och utsikten är verkligen 10/10. Vi delade på en burk chips tätt intill varandra tills vi satt i nästan mörker och temperaturen föll åter mot det ensiffriga hållet. Via matbutiken for vi för att hitta på någonting för middagslagning och jag fick snabbt huvudansvaret. Medan jag lagade den grönaste pastan jag kan kom Rex’s tyska kompis Matthias, eller Matt (hur måmga av dessa har vi blivit vän med under resan?), över på middag och senare fick vi även sällskap av hans flickvän Belinda, eller Bel. Sarah och Matt är kolleger och biologdoktorander och pratar om vetenskap på ett väldigt hemtrevligt sätt medan Bel är ekologdoktorand och kan mera om djur än någon annan jag träffat. Denna kväll planerade vi nästa dags stora äventyr, vilket vi då trodde skulle bli det enda gemensamma men vi skulle få lära känna dessa människor mycket bättre sist och slutligen. Vilken tur i oturen!

IMG_8850_editedIMG_8854_edited

IMG_8867_editedIMG_8865_editedIMG_8873_editedIMG_8876_edited

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s