SNÄCKOR & BRIGHTON

På lördagen lovades det rekordvärme under vår vistelse i Melbourne och förstås lydde vi vad jag hört på min springtur av radioreportern som uppmanade alla att dra sig till stranden eftersom denna dag skulle man inte sitta inne!

Vi tog närtåget till Brighton och hittade en perfekt simstrand. Vattnet var klart och fullständigt fantastiskt att simma i. Hela stranden var dessutom täckt av snäckskal som åtminstone jag hade gärna plockat flera stycken med mig hem. När det började bli lite väl varmt for vi på matbutikuppdrag och märkte att Brighton var ett väldigt förmöget och trevligt område.

img_3475_editedimg_3482_editedimg_3489_editedimg_3492_editedimg_3498_edited

img_3510_editedimg_3523_edited
När vägkosten var upppköpt började vi promenera mot St Kilda och hittade en så nära privat strand som man kan finna, vilket fick bli vårt lunch/middag ställe efter att vi tagit ett perfekt uppsvalkande dopp. Båda läste sina böcker medan solen sakta började gå ne tills vi till slut traskade sista biten av de 6-7 km till vårt slutmål. St Kilda var proppfullt av människor som hängde runt stranden och vi betraktade dem tills det belv mörkt och det var dags att fara hem igen.

img_3529_editedimg_3533_editedimg_3535_edited

img_3539_edited

img_3560_edited

img_3561_edited

img_3570_edited

img_3575_edited

img_3578_editedimg_3593_editedimg_3597_edited
Lite om livet i Australien och Melbourne:

  • Jag blir bara mer och mer förälskad i den australiensiska accenten och hoppas vekligen att den kommer att ta över den amerikanska brytningen jag nu har!
  • Hjärnan börjar så småningom vänja sig vid att det är vänstertrafik vilket även betyder att man väjer människor från vänster sida. Problemet med Melbourne och Sydney är det finns en hel del turister som vill väja från höger vilket leder till många ”hur skall jag ta mig förbi den här personen”- situationer.
  • Fortfarande är jag av den åsikten att australienare är till största delen väldigt trevliga och snälla och fortfarande kommer människor och frågar om vi behöver hjälp om vi ser ens lite vilsna ut.
  • Tydligen ser vi ytterst unga ut här eftersom alla som frågar vår ålder anser att den borde vara under 18. Vi tar det som komplimanger.
  • Hostellet i Melbourne är inget att hänga i julgranen. Av någon anledning har de bestämt sig för att satsa på gratis måltider, frukost och andra triviala saker men tar sedan betalt av t.ex. wifi och förvaringsskåp. Stämningen är inte heller den bästa och våra rumskamrater väntar vi med nöje på att få byta ut mot andra eftersom de kunde gå en 101-kurs i hur man bor med andra människor.
  • + Man förstår helt konkret att man är på andra sidan jordklotet eftersom månen ligger upp och ner!

CRICKET I BRUNSWICK & EN LUGN DAG I ST KILDA

Torsdagen började med stress på grund av telefonabonemang som vägrade samarbeta men till slut hade båda två ett australiensiskt nummer och nätverk, mycket dyrare än i Finland dock. Vi lyckades även fixa australiensiska bankkonton och när det äntligen var undanstökat var det en verklig lättnad.

Utan att ha något egentligt mål promenerade vi norrut mot Brunswick området  där jag stortrivdes. Stämningen var lugnare än i centrala Melbourne och huvudgatan var full av fina cafén, restaurnager och lokala butiker. När vi blev hungriga köpte vi plockmat från matbutiken och satte oss ner i Edinburgh Gardens. Parken bestod till en stor del av ett runt, tomt gräsplan och vi undrade vad det kunde användas till tills tiotals småpojkar började träna cricket. En god stund satte vi där och försökte komma underfund spelets regeler utan att lyckas men desto roligt var det att kolla på dem.

img_3401_editedimg_3410_editedimg_3419_editedimg_3423_edited

img_3426_edited

img_3439_edited

img_3441_edited

img_3445_edited

img_3447_edited

img_3449_edited

img_3452_edited

img_3461_editedimg_3469_edited

På kvällen bjöd hostellet på gratis currymiddag vilket uppskattades. Det var även första gången vi verkligen förstod hur enormt hostellet var och hur många likasinnade (och mindre likasinnade i yngre ålder) det fanns av oss samtidigt.

Jag hade som mål att börja dagarna så hurtigt som möjligt så andra dagen i rad sprang jag längs med Yarra River.  Värmen gjorde inte rutten lättare men bra kändes det efteråt och utiskten är inte fy skäms. Eftersom det var så pass varmt tog vi spårvagnen till St Kilda för att besöka stranden där. Vattnet var betydligt lugnare än det vi upplevt vid östkusten och därför kunde fisken Erika och lite klumpigare fisken Solveig simma i lugn och ro utan att oroa sig över strömmar.

På kvällen traskade vi än en gång till Brunswick vid solnedgång eftersom dagen innan hade vi fått öga för en restaurang/bar som verkade så speciell att den måste besökas. Stället vid namnet Fitzroy Social  var otroligt mysigt och fastän våra beställningar inte gick helt klanderfitt fick vi en trevlig kompensation. Vid stängningsdags runt tolvslaget var vi båda riktigt, riktigt nöjda och gick hem i ett lugnt Melbourne.

img_3437_edited

Processed with VSCO with hb1 preset

MELBOURNE,VICTORIA 3000

Chris körde oss till Newcastles flygfält på tisdag förmiddag mellan sina pass (otroligt snällt än en gång) och så bar det av till Melbourne med ett 1,5 timmes flyg. Lite omtumlade hamnade vi en storstad som såg redan på distans finare ut än Sydney men som var betydligt kyligare än vad vi vant oss vid östkusten. Att komma till hostellet var inte en alltför mjuk landning och kontrasten till det lugna Cardiff med vårt egna sovrum och ett väldigt stort och stökigt hostell var rätt stor. Det var inte i och för sig något fel på hostellet men atmosfären var väldigt hektisk jämfört med andra vi bott på och wifi-anslutningen var ett totalt fiasko. Vi bestämde oss ändå att boka sängarna för en vecka och kolla vad som skulle hända till näst.

Vi märkte väldigt snabbt att staden är mycket dyr jämfört med andra delar av Australien (som tilll en början redan är på ungefär samma nivå som Finland) och vi hörde många som sade att det tar ett tag före man hittar jobb. Våra planer började ändras i och med detta och det började låta bättre att utforska Melbourne ett tag och sedan resa vidare till norra östkusten där det är billigare och man hittar lättare jobb, t.ex. på farmer. Till den 14.2 måste vi definitivt ändå vara på plats i Melbourne eftersom vi hade biljetter sedan länge till ett av favoritbanden någonsin.

Första hela dagen gick åt att traksa runt i ett väldigt mulet väder och kameran fick jobba extra hårt för att bilderna skulle bli till någonting. Ett litet tag hann vi till och med joga med tiotals andra människor mitt på dagen i Federation Square , vilken utmärkt idé att låta stressade männiksor joga en timme på lunchpausen! Höjdpunkten var The Royal Botanic Garden som var häpnadsväckande stor och vacker. Där tillbringade vi även en god stund på en bänk medan på andra sidan dammen riggade man upp en utomhusbiograf, en bättre idé det också.

img_3185_edited

img_3191_edited

img_3194_editedimg_3199_edited

img_3210_editedimg_3216_editedimg_3223_editedimg_3225_edited

img_3209_edited

img_3227_edited

img_3266_edited

img_3270_edited

img_3257_edited

img_3282_edited

img_3303_editedimg_3305_editedimg_3321_edited

img_3332_edited

img_3341_editedimg_3334_edited

img_3343_edited

img_3361_editedimg_3364_edited

img_3367_edited

I Melbourne hände det mycket den dagen, människor protesterade utanför Flinder Street Station för de hemlösa och utanför stod det mera poliser än vad jag någonsin sett samlade. Samtidigt hölls det någon större cykeltävling vid Yarra River, som löper längs med Melbourne, och därför har vi antagligen fastnat på ett par lokala TV-sändningar. Som kuriosa lyckades vi även fastna på en semi-känd YouTubares inspelning och snackade en stund med honom utan att ha någon som helst aning om att han har lite mer följare på de sociala medierna än vi förväntat.

 

TRERÄTTERS MIDDAG & ETT PAR HEJDÅN

Eftersom Chris jobbade hela måndagen var Matt supersnäll och körde oss på morgonen till osedda delar av Newcastle. Han släppte av oss i i en del där det fanns rikligt med mysiga cafén och buitker och berättade åt vilket håll vi skulle traska för att komma till stranden där han skulle hämta oss efter att han arbetat färdigt. Vi tillbringade en del tid i en fin bokaffär och satt sedan en god tid på ett italienskt café och pratade om allt och inget medan vi åt äkta gelato. Under lite på en timmes promenad hann vi åter se de oändligt långa stränderna och historiska bunkrar som använts under andra världsriget. Före vårt slutmål promenerade vi över Newcastles Memorial Walk där namnen på de stupade i kriget finns uppe på en kulle där man ser ut över hela staden. Några timmar hann vi ännu tillbringa i vattnet och på stranden, denna dag var vågorna perfekta för att simma ordentligt i.

Som tack för att vi fått ha tak över vårt huvud allt för länge var det endast lämpligt att vi bjöd pojkarna på en ordentlig måltid. Skagenröra, svamprisotto och chokladjorgubbar stod på menyn och våra husvärdar var mer än nöjda med maten och likaså vi om man får säga det själv.

img_3168_editedimg_3172_editedimg_3175_edited

Vi har blivit så otroligt välbemötta av alla i Newcastle och speciellt Chris och Matt har skämt bort oss fullständigt med mat, utflykter och transport. Slutsatsen av Newcastle är att om man är vi den australiensiska östkusten skall man absolut ha det som en plats att besöka, staden och naturen är guldkorn som man inte vill missa.

img_3169_edited

img_3177_edited

I skrivande stund sitter vi på ett café i Melbourne, redan på sjätte dagen i denna stad. Nätet är dock uselt överallt och hostellets wifi skall vi inte ens tala om och därför kommer uppdateringarna i sakta mak upp här.

KÄNGURUN & SOLNEDGÅNG

Söndagen började med huset fullt eftersom Matt hade kommit hem från sin resa och Chris hade ledigt. Vi var tvugna att börja fundera hur och när vi skulle dra oss vidare till Melbourne, fastän det var nästan för bekvämt för att vara sant att vistas hos bröderna. Efter lite research mellan alternativen tåg och flyg hittade vi ändå relativt billiga flyg från Newcastle på tisdag eftermiddag, vilket betydde att vi fick en extra dag i Newcastle.

Sedan var det dags att se lite australienska djur så vi styrde oss mot Blackbutt-reservatet. Jag testade några kvarter att köra med Chris’ bil för att få en känsla över hur det är att köra på fel sida ifall vi skulle hyra en bil någon gång här. Alla reflexer var helt fel och det kändes fullständigt fel att sitta och köra på andra sidan men efter ett litet tag kändes det en aning bättre.

img_2965_edited

I Blackbutt smalt våra hjärtan rtotalt av koalan, kängurun och listiga emun som blev matade av kaxiga män. En av resans höjdpunkter hittills var att mata den sötaste nyfikna kenguru ungen genom staketet, som dessutom poserade väldigt vackert för mig.

img_2971_editedimg_2979_edited

img_2989_editedimg_3008_editedimg_3012_editedimg_3014_editedimg_3024_editedimg_3025_editedimg_3036_editedimg_3045_editedimg_3051_editedimg_3055_editedimg_3064_editedimg_3065_edited

Vi hade planerat lite dagen innan att vi skulle testa på att surfa men när vi kom fram till stranden (det finns oändligt med dem i Newcastle) hittade vi inte resten av gänget så vi bestämde oss att simma i vågorna istället. Detta var ett riktigt bra beslut eftersom varken jag eller Erika har någonsin simmat i vågor så höga som dessa och tydligen var de minivågor enligt autralienarna. Efter Chris’ goda råd plus att jag blivit x antal gånger omknuffad av vågorna samt fått en ordentlig kallsup fick jag äntligen lite häng på hur man tar sig över vågorna och hur man skall simma bort från strömmen. Så roligt som vi hade ett par timmar i havet har jag knappast haft i vatten tidigare.

img_3068_edited

img_3069_edited

img_3078_edited

img_3080_edited

img_3090_edited

img_3098_edited

På kvällen tog både Matt och Chris oss till en utsiktsplats för att vi skulle få se en ordentlig solnedgång. En ordentlig solnedgång var det minst sagt och jag kunde inte låta bli att plocka kameran fram för att fota samma vy gång på gång eftersom färgerna ändrades konstant under de timmarna vi befann oss uppe på klippan. Jag kom på mig att tänka flera gånger hur långt vi egentligen är hemifrån eftersom allt såg så otroligt annorlunda ut än vad man är van  vid. Det var också första gången på länge som jag ärligt kunde säga att jag kände genuin ro i stunden.

img_3100_edited

img_3102_edited

img_3104_edited

img_3110_editedimg_3117_editedimg_3119_edited

img_3123_edited

img_3126_editedimg_3129_edited

img_3142_edited

img_3144_edited

img_3147_editedimg_3152_edited

Nu efter två veckor på resande fot var detta för mig en av de bästa dagarna hittills!

 

 

HISNANDE VYER & GOTT SÄLLSKAP

Andra morgonen i Cardiff började i samma banor som den första men lugn frukost medan Chris jobbade färdigt för dagen. Så fort han kom hem körde vi en timme norrut till Nelson Bay för att manövra hiken på Mount Tomaree som var en aning kortare än i Glenrocks men mycket brantare. Värmen gjorde inte bestigningen lättare men det var skönt att få sträcka på benen ordentligt och vid havet är temperaturen alltid behaglig. Vyn vi beskådade blev bara bättre ju högre vi kom och vid toppen var den hjärtskärande vacker. Vi hade en 360 graders vy över havet och stränderna runt omkring, en sådan som åtminstone jag aldrig någonsin sett tidigare. Till Erikas förtjusning och fascination fanns det gott om stora spindlar på vägen upp (största delen riktigt giftiga tydligen) och det måste förstås dokumenteras.

img_2882_editedimg_2884_edited

img_2893_editedimg_2890_edited

img_2893_editedimg_2894_edited

img_2898_editedimg_2902_editedimg_2903_edited

img_2910_editedimg_2914_editedimg_2922_edited

img_2934_edited

img_2908_editedimg_2936_edited

img_2941_edited

img_2943_editedimg_2946_edited

När vi blivit någorlunda mätta på vyerna traskade vi ner och Chris tog oss till ett proppfullt och mycket populärt fish n’ chips ställe vid namn Aussie Bob’s där vi beställde hamburgare. Min fiskbugare var med hästlängder den godaste jag haft och en mättande sådan. Efter att ha doppat oss vid närmaste strand och värmt oss i solen en stund begav oss hemåt trötta och ofantligt belåtna.

img_2949_editedimg_2951_editedimg_2953_editedimg_2957_edited

På kvällen stack sig Jordan förbi och fick oss än en gång att kikna av skratt med sina ofiltrerade tankar. På terassen satt vi sedan resten av kvällen och jämförde resehistorier medan solen gick ner och inte en enda gång kändes det ens lite kyligt.